Claire Wikholm

Media (1)

Svensk skådespelare (filmroller från 1969) och regissör. Född Claire Minna Patricia Olofsdotter Wikholm i Stockholm.

-

Hon är uppväxt med en ensamstående mamma som arbetade i de förnäma Östermalmshemmen och hade en barndom som förefaller ha varit ganska problemfylld. Hon fick dock utbildning i Franska skolan och påbörjade universitetsstudier i ekonomi som fick ett brått slut. Hon fann denna miljö som inte särskilt passande för hennes sinnelag och funderade i stället på att bli filmregissör. Hon fick då rådet att skaffa sig mer erfarenhet och började läsa teaterhistoria vid universitet. Vid en experimentföreställning vid Pistolteatern blev hon fångad av teaterns värld och utbildade sig 1965-1968 vid Scenskolan i Malmö och var därefter tre år vid Malmö stadsteater där hon första året gjorde en uppmärksammad roll i Bengt Bratts Hemmet (1968). Samtidigt började hon få en del större filmroller som i Som natt och dag (1969) och Miss and Mrs. Sweden (1969) och blev närmast herostratiskt ryktbar som gravid huvudrollsinnehavare i Lars Lennart Forsbergs samhällskritiska julkalender 1971, Broster Broster.

Efter Malmötiden följde Stockholms stadsteater där hon varit verksam sedan dess och även verkat som regissör med bl a med revyn Alice Babs bor inte här längre (1987), en ”zeit geist”-satir som även gjordes för tv ett år senare. Bland hennes fortsatta roller som mestadels infaller inom tv kan märkas Lasse Hallströms Ska vi hem till dig... eller hem till mig... eller var och en till sitt (1973), som den neurotiske huvudfigurens hustru i Vi hade iallafall tur med vädret (1981), impertinent skvallertidningsjournalist i såpan Vänner >< fiender (1996-1997), en ganska elak kvinna i komediserien Irma och Gerd (1997) och senast som gourmen och amatördetektiven Bella i Bella bland kryddor och kriminella (2002). Hon har också varit med i diverse satiriska underhållningsprogram som Televisioner (1974 och 1976) och Kabaré Kvällsöppet (1977).

Vid sidan av skådespelandet har hon gjort sig känd för en rad andra sidoaktiviter såsom medverkande i radioprogram om så vitt skilda ämnen som tantsnusklitteratur, deckare och skräck samt som tidningskolumnist i Aftonbladets kvinnobilaga. Med sin intensiva utstrålning och hesa röst, som kan nå oanade skräckinjagande dimensioner, har hon blivit något av en kultfigur. Man har på sina håll närmast skapat en klichéföreställning om henne som en rödhårig, rabiat övervintrare från 1968-vänstern, en bild som hon själv delvis gjort narr av i flera senare tv-roller.

Hon har erhållit Teaterförbundets Vilhelm Mobergstipendium 1971, detsammas Daniel Engdahl-stipendium 1980 och LO:s kulturstipendium 1995.

P O Qvist (2004)