Ingvar Hirdwall

Media (1)

Svensk skådespelare (film- och tv-roller från 1963). Född Lars Ingvar Hirdvall i Sankt Görans församling, Stockholm. Död i Adolf Fredriks församling, Stockholm. Gift med skådespelarna Margita Ahlin och Marika Lindström (1975–2023). Far till skådespelaren Jacob Hirdwall.

-

Ingvar Hirdwall var uppväxt i ett arbetarhem i Norra Ängby. Efter skolan utbildade han sig till elektriker och arbetade som sådan i sex år. Under tiden spelade han en del amatörteater vid Pråmteatern som ambulerade runt vid Stockholms badplatser och gick en termin i "Hampe" Faustmans Stockholms Teaterskola innan han 1957 kom in vid till Göteborgs Stadsteaters elevskola, där han 1959 blev premiärelev och 1960 engagerad vid teatern. Debuten skedde i "Rötter" och den första riktigt uppmärksammade rollen var i "Resan" (1962). Vid stadsteatern verkade han sedan under ett tjugotal år innan han återvände till Stockholm.

Efter en kortare tid vid Dramaten kom han till Stockholms stadsteater där han förblev till 1992 då han sade upp sig för att bli frilans, enligt uppgift som protest mot uppsägningen av Fred Hjelm. Hirdwall menar att upplevelsen av barndomens biomatinéer gav en impuls att bli skådespelare genom att han föreställde sig detta yrke som ett löfte att bli delaktig i en annan värld. Att söka sig dit innebar också att kunna odla ett intresse för människor. Redan under elevtiden i Göteborg blev han en hängiven Stanislavskijbeundrare. Han sade sig ofta föredra teatern med dess direktkontakt med publiken vilket han upplevde som en enorm kick när det fungerar, dvs när han uppnått vad han betecknade som maximal laddning. Oaktat det har det blivit åtskilliga film och tv-roller, där inte minst samarbetet med Lars Molin avsatt en hel del minnesvärda rollprestationer som en rad bestämda och sammanbitna gammelmansfigurer såsom den envetne lantbrukaren Egon i serien Tre kärlekar (1989 och 1991), den likaledes styvnackade mjölkbonden i Midvinterduell (1983), lismande källarmästare i satiren Kunglig Toilette (1986) eller den klassiske Jan i Skrolycka i Kejsarn av Portugallien (1992). För den sistnämnda rollen utsågs han till årets tv-skådespelare i en omröstning i tidningen Expressen 1992.

Han gestaltade också med stor skicklighet ett par alltför tidstypiska politiska opportunister som Skomakar-Ludde i Hedebyborna (1978) och dubbelspelande socialdemokratisk ombudsman i Dom unga örnarna (1982). I Bo Widerbergs Mannen på taket (1976) är det Hirdwall som skymtar i titelrollen. Senare uppnådde Hirdwall något av kultstatus för sin lilla biroll som Martin Becks granne i sviten av Beck-filmer där Beck spelas av Peter Haber.

Alltsedan Göteborgstiden hade han också ett stort samhällspolitiskt engagemang, som han gav uttryck för i många intervjuer. Han var med i utvecklandet av gruppteaterverksamhet i samband med den s.k. "Göteborgstrilogin" av Bengt Bratt och Lennart Hjulström. Han hade även en bakgrund som svensk juniormästare i bandy med AIK.

1979 erhöll han Teaterförbundets De Wahl-stipendium, 1981 fick han Guldbagge för sin roll i Barnens ö och 1993 tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris med motiveringen att hans skådespelarkonst i hög grad "kännetecknas av en lågande, sällsam intensitet". 2000 erhöll han Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium. Han fick även 2003 års Guldbagge för sin biroll i filmen Om jag vänder mig om.

P O Qvist (2004), redigerad 2011 och 2023