Etienne Glaser

Media (1)

Svensk skådespelare, regissör och manusförfattare. Född i Köpenhamn, Danmark. Son till tonsättaren Werner Wolf Glaser och far till författaren Pernilla Glaser.

-

Han är född av föräldrar som kommit som flyktingar från Tyskland. Fadern var den kände tonsättaren Werner Wolf Glaser. 1943 tvingades familjen åter fly, nu till Sverige och hamnade i Västerås. Där uppträdde den 8-årige Etienne som clown i rollen som Toker i Snövit och enligt egen utsago bestämde han sig då för att bli skådespelare och utbildade sig vid Dramatens elevskola 1959-1962. Samtidigt började han intressera sig för regi. En stipendieresa till Komische Oper i Östberlin och mötet med regissören Walter Felsenstein visade att det gick att göra bra teater av opera. Han blev först regiassistent vid Stora Teatern i Göteborg och avancerade till regissör och som sådan ansvarig för en rad uppmärksammade operaföreställningar. Tillsammans med kompositören Lars Johan Werle och producenten Lars of Malmborg tog han initiativet till att bilda den fria operagruppen Sångens makt, något som sedermera blev grunden för Norrlandsoperan i Umeå, där Glaser också senare verkat som operaregissör.

Vid mitten av 1970-talet erbjöd han sina tjänster som skådespelare till Suzanne Osten vid Stockholms stadsteater och Unga Klara och hon tackade ja eftersom hon var förtrogen med hans uppsättningar. Därefter har han i hög grad blivit synonym med det teater- och filmarbete som Osten bedrivit. Här har han också verkat som scenregissör. På scen spelade han bl.a. huvudrollen i Hitlers barndom (1984) och på film började samarbetet med huvudrollen i Bröderna Mozart (1986), som i mycket var en spegling av det motstånd han mött som operaregissör för sina nydanande idéer. Senare har han spelat huvudrollen även i hennes följande filmer med så väsensskilda karaktärer som våldsfilmregisssör i Livsfarlig film (1988), minister i Skyddsängeln (1990) eller judisk läkare som försöker omvända en nynazistisk skinnskalle i Tala! det är så mörkt (1993).

Som skådespelare verkar han i mycket i den clowntradition han burit med sig sedan han var liten och använder sig av ansiktsmimen som ett av sina mest effektfulla uttryck men även sin fysiska litenhet som han vänder till sin fördel. Därvid kan han påminna om t.ex. den italienske skådespelaren Roberto Benigni. Han har också regisserat barnpjäsen Mästerdetektiven Blomkvist (1967) och en talversion av Figaros bröllop (1973) för tv. Han är far till skådespelerskan Pernilla Glaser.

P O Qvist (2004)