Gösta Bernhard

Media (12)

Svensk skådespelare m.m. (film- och TV-roller 1944-1985). Född Karl Gösta Bernhard Byhmar i Västervik, död i Kungsholms församling, Stockholm.

-

Revyartisten och skådespelaren Gösta Bernhard regisserade nitton långfilmer, i stort sett enbart i den lättare genren. Han gjorde tre filmer om seriefiguren 91:an Karlsson och två om Johannes på Johannesskäret, som från början var en populär humorserie i radio, skriven av Bernhard och med Stig Järrel i rollen som den vresige Johannes.

Flera av Gösta Bernhards filmer hade en kabarédramaturgi som han tagit med sig från revyerna på Casinoteatern; löst sammanhängande episoder med en hel del musik, sång och dans. Så till exempel i En sommarweekend (1947), Drömsemester (1952) och Far och flyg (1955). Han gjorde en modern pastisch på Ludvig Holbergs pjäs "Jeppe på Berget", Loffe som miljonär (1948) och en mycket egensinnig bearbetning av Boccaccios 1300-talsepos "Decamerone" i Lattjo med Boccaccio (1949). Filmen utspelar sig i olika tidsepoker och har tre olika slut: ett franskt i sängkammarmiljö, ett amerikanskt i vilda västern och ett svenskt framför storstugan på Skansen. En film som väckte kritikernas bevågenhet, vilket långt ifrån alltid var fallet.

Bernhard tyckte om att leka med filmens olika inarbetade genrer. Han gjorde en egen version av den brittiska komedisuccén Biljett till Burgund (Henry Cornelius, 1949), Kungen av Dalarna (1953), i vilken Dalarna förklarar sig självständigt. Han skojade med skräckgenren i Spöke på semester (1951), och i Aldrig med min kofot eller Drömtjuven (1954) och Sju svarta "Be-Hå" (1954) gör han crazykomik av deckargenren. I den senare har en diamant sytts in i en svart behå, varpå sju olika damers bystbeklädnad måste närmare undersökas.

Syndare i filmparadiset (1956) var ett beställningsverk från Europa Film som då firade 25-årsjubileum. I en ramhandling, skriven av Kar de Mumma, möter vi två bovar (Järrel och Bernhard) som brutit sig in i Europa Films lokaler, men istället för att stjäla börjar de titta på film. Sammanlagt avverkas excerpter ur 37 av bolagets produktioner, socialt drama och komedier blandat, med ibland nog så vässade kommentarer till aktörernas prestationer.

Det stora undantaget i Gösta Bernhards regigärning är Poker (1951), hans enda försök i socialrealistisk stil, efter en idé av Stig Järrel (som privat var känd som pokerspelare och ju även åberopas som sådan i Povel Ramels "Gräsänkling blues"). Bensinmacksföreståndaren Sven (Kenne Fant) grips av pokerflugan, blir skyldig pengar, ljuger för hustrun, stjäl pengar ur kassan och åtalas senare för ett mord som pokerhajen "Spindeln" (Järrel) begått. Inför hotet att bli nedkastad från Katarinahissen av en rasande arbetare som förlorat pengar tvingas han dock erkänna. Poker är ingen helt lyckad film, men innehåller några rafflande jaktscener över regnvåta gator som för tanken till Den tredje mannen (Carol Reed, 1949).

Gösta Bernhard fick ofta blandad kritik för sina filmer, och vissa menade att han borde hålla sig till Casinoteatern, men som oförarglig underhållning är hans filmer ofta fyndiga och påhittiga.

Gunder Andersson (2011)

-

Han fick sitt teaterintresse väckt via Folkets Park i hemstaden Västervik, där det i sommartid bjöds på teater och underhållning och där den unge Gösta kom att uppträda som statist i olika föreställningar. Han var också aktiv fotbollsspelare och började spela lokalrevy i föreningen Österns IK. Revytexterna skrev han själv, bl.a. tillsammans med Ivar Ahlstedt. Åtskillig inspiration och idéer hämtades från storstadsrevyerna, nota bene Karl Gerhard.

Gösta Bernhard flyttade rätt snart till Stockholm 1930. Där hamnade han i Fredhälls SK, som i likhet med andra idrottsklubbar finansierade sin verksamhet med revyer, och där sammanstrålade han med Stig Bergendorff, en annan revyaktiv i föreningen Bellevue. 1932 började de samarbeta kring en gemensam revy Glad såsom fisken, vilket blev grunden för ett livslångt partnerskap. I denna idrottsklubbrevyverksamhet fanns också medverkande som med tiden skulle bli kända scen- och filmkomiker som Gus Dahlström, Holger Höglund, Arne Källerud m.fl.

När Casinoteatern blev ledig 1941 fick Bernhard och Bergendorff erbjudande att ta över och från detta ögonblick kom populariteten att växa. Casinoepoken varade till 1955 varefter Bernhard flyttade runt på olika scener. Tillsammans med Stig Bergendorff drev han Blancheteatern från 1955 tills den revs 1961 och senare innehade samma par abc-teatern i den gamla Reginabiografen i Stockholm från 1961. Han var även chef för Lisebergsteatern i Göteborg från 1959.

Gösta Bernhard var även mycket flitig som filmskådespelare och regissör. På film blev han bl.a. känd genom den genomgående rollen som en disträ major Morgonkrök i den långa serien av filmer om 91:an Karlsson. Casinotiden innebar introducerandet av ny komisk tradition i Sverige, den amerikanska crazyhumorn. Framför allt var det revyn 1943, Sista skriket, en parafras på Arsenik och gamla spetsar, som banade väg genom den pyradimala succé som stycket gjorde. Denna humor som kännetecknades av mild, organiserad galenskap samt nonsens och dårfinkeri vann snabbt anklang och anammades även av andra komiker. Denna stil blev i hög grad kännetecknande för Gösta Bernhard som bidrog med en lätt självdistans och ironi. Parafrasen som annars kännetecknar den mer akademiska humorn är ofta närvarande och är t.ex. framträdande i den smått självbiografiska serien Gösta Bernhards Saga som han gjorde för tv 1968.

1980 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj.

P O Qvist (2004)