Annika Tretow

Media (1)

Skådespelerska (film- och tv-roller 1941-1982). Född Ellen Anna Maria Tretow i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Academie des beaux arts, Bryssel 1937-38, Konstakademien 1939-41, teaterstudier för Axel Witzansky 1941-43, engagerad Helsingborgs stadsteater 1945-48, Göteborgs stadsteater 1948-56, Dramatiska teatern 1956-59, Stockholms stadsteater från 1960. Annika Tretow försvann från Ramsele hälsohem den 10 maj 1979 och återfanns död vid Ramsele kyrka den 18 juli 1979.

Hon var läkardotter och var till en början inställd på att bli bildkonstnär och studerade först 1937-38 vid Académie des Beaux Arts i Bryssel och sedan 1939-41 vid Konstakademin för Isaac Grünewald. Hon blev mer intresserad av att skådespela och sökte till Dramatens elevskola utan att komma in. I stället började hon vid Axel Witzanskys teaterskola och inledde sin skådespelarkarriär vid studentteatern, där Ingmar Bergman var verksam. Där gjorde hon vid en turné till Köpenhamn 1941 ett bemärkt framförande i Strindbergs Pelikanen och när Bergman senare blev teaterchef i Helsingborg lockade han ner henne 1945 till sin teater. Där förblev hon till 1948 och slog under tiden igenom i Glassmenageriet (1946). Därefter var hon 1948-1956 vid Göteborgs stadsteater med uppmärksammade framträdanden i Bergmans uppsättning av Spårvagn till lustgården (1949) och i García Lorcas Fröken Rosita (1951). Mellan 1956 och 1959 spelade hon vid Dramaten och därefter 1960-1977 vid Stockholms stadsteater.

Som skådespelare var hon mångsidig, sensibel och nyanserat nedtonad i sitt spel och som det framhävs i Filmboken (1957) utnyttjades hon inte av filmen efter förtjänst. Det blev dock några filmroller som speglar hela hennes vidd, bl a som bupigan i Vägen till Klockrike (1953) och som den bedragna och övergivna cirkusägarhustrun i Gycklarnas afton (1953).

1958 tilldelades hon Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium och 1972 detsammas De Wahlstipendium.

P O Qvist (2004)