Lars Hanson

Media (38)

Skådespelare (filmroller 1915-1953). Född Lars Mauritz Hansson i Göteborgs Karl John, död i Adolf Fredriks församling, Stockholm.

Han växte upp under fattiga förhållanden i Majorna i Göteborg och fick tidigt börja arbeta för att försörja sig med att spika sillådor och som plankstrykare. Samtidigt började han spela amatörteater med sina kamrater varav några skulle bli kända aktörer som Wiktor "Kulörten" Andersson och Gösta Gustafson. Senare kom han och kamraterna till Arbetareföreningens teater. Redan då hade han ett brinnande teaterintresse men för att ha något att falla tillbaka på utbildade han sig till gravör. Med några av kamraterna från amatörteatern blev han s.k. bandaktör och anslöt sig först till Adolf Lindebergs sällskap och senare Max Molins, ett par synnerligen påvra teatersällskap som båda havererade ute i landsorten.

Han åkte till Stockholm och prövade in vid Dramatens elevskola och kom in där 1906. Han saknade dock medel för att följa undervisningen men på inrådan av elevskolans föreståndare Frans Enwall kom några mer välbeställda Göteborgsborgare att agera mecenater för den unge mannen. Efter gamla Dramatens stängning 1907 kom han med i Axel Hultmans s.k. avskedsturné med Gustaf "Frippe" Fredriksson och man reste runt ända till följande höst, då det nya Dramatenhuset invigdes och elevskolan kunde återupptas. Andra elevåret blev han premiärelev och efter examen 1909 blev han först engagerad vid Svenska Teatern i Stockholm för en säsong. Därefter var han 1910-1913 vid Svenska Teatern i Helsingfors.

Åter till Stockholm 1913 engagerades han vid Intima Teatern i Stockholm, där han fick sitt stora kritikergenombrott samma år i Dynastien Peterberg. Vid denna teater blev han bekant med Gustaf Molander och dennes dåvarande fru Karin Molander, som senare (1922) skulle bli Lars Hansons hustru. Detta förde Lars Hanson till filmen där han skulle bli ett ledande manligt namn under de kommande åren i filmer som Sången om den eldröda blomman (1919) och Gösta Berlings saga (1924). Han förblev vid Intima Teatern till 1920 och därefter följde några år med kortare engagemang vid bl.a. Lorensbergsteatern 1921-22, Dramaten 1922-1925 och samtidigt gjorde han turnéer med Karin Molander.

Det är kanske ingen överdrift att säga att paret vid denna tid kom att betraktas som något av tidens superstjärnor inom svenskt skådespeleri. Via ett mellanspel i Hollywood med bl.a. ett par framgångsrika roller hos Victor Sjöström i filmerna The Scarlet Letter (Den röda bokstaven, 1926) och The Wind (Stormen, 1928), återvände han till Sverige där dock antalet filmroller blev ganska sparsamma. Däremot blev han från 1928 och framåt under flera decennier en av Dramatens ledande namn.

Lars Hanson var utan tvekan mycket populär och när han återvänt var det många i Sverige i början av 1930-talet, särskilt yngre kvinnor, som i insändarbrev till Filmjournalen efterfrågade hans comeback vid filmen. Det blev också så småningom en del faders- och rena patriarkfigurer på film; mest notabla hans filmer mot den unga Ingrid Bergman i Valborgsmässoafton (1935) och På Solsidan (1936). Han spelade ytterligare några utpräglat goda fadersfigurer, den humane varvschefen i Konflikt (1937) och flottiljchefen i Första divisionen (1941), liksom några mer utpräglade karaktärsstudier som fyrvaktaren i Vingar kring fyren (1938), översten och representanten för ockupationsmakten i Det brinner en eld (1943) och poeten von Blankenau som blir martyr i Excellensen (1944).

1935 erhöll han den kungliga medaljen Litteris et artibus, 1945 Teaterförbundets guldmedalj, 1956 Kungliga Priset utdelat av Svenska Akademien och samma år tilldelades han det första O'Neill-stipendiet av Dramaten (tillsammans med Inga Tidblad). Han tilldelades även en rad ordnar såsom Kommendör av Vasorden 1 kl., Riddare av Nordstjerneorden, Kommendör av Danska Danneborgorden och Norska Sankt Olav Orden, Riddare av Finlands Vita Ros orden samt Officier française de l'instruction publique.

P O Qvist (2004)