Eric Malmberg

Media (5)

Skådespelare (filmroller 1911-1949) och regissör (1911-1938). Född Erik Vilhelm Malmberg i Haga, Göteborg. Död i Malmö.

-

Som filmskådespelare var Eric Malmberg hänvisad till biroller, och även som regissör befinner sig hans insatser i den svenska filmhistoriens marginaler. Han ingick i filmsällskapet som under AB Svenska Biografteaterns (Svenska Bio, senare stommen till Svensk Filmindustri) flytt från Kristianstad till ateljéerna på Lidingö åker runt i Sverige, Europa och även tar en kryssning med S/S Lusitania till New York för att parallellt spela in ett antal filmer. De flesta av dem fick aldrig någon biopremiär och kan bara hjälpligt rekonstrueras med hjälp av stillbilder och fragment.

Bland dem finns Opiumhålan med Victor Arfvidson i huvudrollen. Den börjar i syndens och gemensamhetsbadens Mölle och slutar via Paris och Monte Carlo så småningom i New York och de kinesiska kvarterens opiumnästen. Sex alternativa versioner gjordes där huvudpersonens hemstad lokaliserades till Borås, Göteborg, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad respektive Malmö. På liknande sätt utformades ytterligare några titlar, bland andra Kolingens galoscher.

Malmberg står åtminstone formellt som regissör för denna handfull märkliga produktioner, men han fick inget förnyat förtroende i den rollen när Victor Sjöström och Mauritz Stiller anlände till den nybyggda inspelningsanläggningen på Lidingö. I stället dök han upp i mindre roller, bland annat i Hasselblads första filmproduktion: Rosen på Tistelön (1915), i regi av Georg af Klercker. Skådespelarinsatserna blev därefter sporadiska fram till mitten av 1940-talet. Från 1944 till slutåret 1949 medverkade han i en till två filmer om året.

Mest känd är Malmberg förmodligen som regissör till ett av svensk films största fiaskon, den delvis finskproducerade gangsterfilmen Tystnadens hus (1933), efter kolportageförfattaren Øvre Richter Frichs roman "Fredagen den 13de". Konsekvensen för detta hantverksmässigt usla och utskrattade pekoral blev inte bara att kriminalgenren sattes på undantag i femton år i svensk filmproduktion, utan förmodligen också att Malmberg portförbjöds från registolen.

Han gjorde en sista insats, men då som bisittare till regissören Emanuel Gregers när denne gjorde en svensk version av sin danska biosuccé Mille, Marie og mig (1937) med titeln Milly, Maria och jag (1938). Filmen introducerade skådespelaren Marguerite Viby för en svensk publik.

Michael Tapper (2012)