Cecilia Nilsson

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1973). Född Birgitta Maria Cecilia Nilsson i Enskede, Stockholm.

-

Cecilia Nilsson växte upp i Gamla Enskede i en familj som enligt henne själv inte var särskilt kulturellt präglad. Redan vid sex års ålder började hon spela vid Vår Teaters barnteaterverksamhet vid Medborgarplatsen där hon fick sin första roll i ”Kattresan”. Själv betraktar hon denna tid som mycket betydelsefull genom att verksamheten, som då leddes av Mai Samzelius, i hög grad gick ut på att utveckla barnens egen kreativitet. Nilsson förblev aktiv där ända till scenskoletiden. Vår Teater var också en plantskola för barnskådespelare i andra medier och genom Samzelius förmedling fick hon en första TV-roll i en pjäs av Gunnel Linde, Vår hemliga morrhoppa (1968). Samma år hade hon även en barnroll på Dramaten i "Woyzeck". Under tiden på Adolf Fredriks gymnasium kom hon åter i kontakt med TV:s talangscouter och fick 1973-1974 engagemang som programledare för barn- och ungdomsprogrammet Fredax, senare döpt till Lördags. Nilsson utbildade sig sedan 1978-1981 vid Scenskolan i Stockholm och var därefter ett par år vid Helsingborgs stadsteater. 1983 återkom hon till Stockholm och stadsteatern där hon varit fast engagerad sedan dess med avbrott för frilansgästspel vid andra scener som Orionteatern, Oktober i Södertälje, Uppsala stadsteater och Säffleoperan, där hon 1984 spelade Eliza i "My Fair Lady".

Nilsson spelade med i Noréns "Personkrets 3:1" som även gjordes i en version för TV (1998). Under stadsteatertiden har kontakten med Robert Wilson, som bl.a. satte upp "Ett drömspel" (1998) och Tjechovs "Tre systrar" (2001), varit mycket berikande för hennes utveckling.

Bland många roller som mamma kan Mimmi (1988), Min vän Percys magiska gymnastikskor (1994), Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen (Christjan Wegner, 1996), Lilla Jönssonligan på styva linan (Christjan Wegner, 1997) och Barnen på Luna (Tobias Falk, 2000) nämnas. Hon betraktar sin roll som lärarinnan i Den bästa sommaren (Ulf Malmros, 2000) som en av sina allra bästa filmroller. Hon har också medverkat i Graven (Mikael Marcimain, 2004), Upp till kamp (Mikael Marcimain, 2007) och Simon och ekarna (Lisa Ohlin, 2011), för vilken hon belönades med en guldbagge i kategorin bästa kvinnliga biroll.

1989 erhöll Nilsson Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-11