Stellan Skarsgård

Media (4)

Svensk skådespelare (film- och TV-roller från 1968). Född John Stellan Skarsgård i Göteborg. Far till skådespelarna Alexander, Gustaf, och Bill Skarsgård. Hedersdoktor vid Lunds universitet 2017.

-                                                                         

Stellan Skarsgård växte upp i Malmö och fick sina första skådespelarerfarenheter som fjortonåring vid Teater 7 i pjäser som "Pippi Långstrump" och "Den stora lokomotivjakten". Där var han kamrat med bl.a. Peter Oskarson. Han fick därefter några barnroller vid Malmö stadsteater. När man annonserade om provfilmning för TV-serien "Bombi Bitt" skickade hans bror in en ansökan för båda. Stellan fick huvudrollen och blev omedelbart ungdomsidol. Regissören Bengt Lagerkvist konstaterade i samband med inspelningen att han hade medfödd skådespelartalang och en underbar livlighet. Skarsgård var dock vid den tiden inte helt säker på att fortsätta som skådespelare utan menade att man måste vara säker på att man i så fall kommer att bli stjärna.

Han fortsatte att få roller vid stadsteatrarna 1968 respektive 1969 i Helsingborg och Malmö och hoppade 1969 av gymnasiet i Helsingborg. Då var han en mycket självmedveten och vänsterorienterad yngling med bestämda åsikter om samhället. Han var inställd på att bli skådespelare och arbeta vid TV-teatern och att få regissera ibland. 1970 fick han ett kortare engagemang vid Upsala stadsteater och sedan 1970-1973 vid Stockholms stadsteater. Han sökte till Scenskolan men misslyckades med att bli antagen. Han strävade dock vidare med en del filmroller under 1970-talet som inte alltid var helt välbetänkta och som han hade anledning att vara eftertänksam inför. Exempel på sådana filmer är Torgny Wickmans Anita (1973), där han var en psykologstuderande som botar en nymfoman, och samme regissörs Inkräktarna (1974), där han spelade en mystisk yngling. Dock uppger han i intervjuboken "Stellan" (2000) av Gunnar Rehlin att hans medverkan i Vilgot Sjömans Tabu (1977) är den enda rollen från den tiden han verkligen ångrar. Han menar att detta även gav en viss "kameraskräck".

Allt detta gav erfarenhet och utan formell utbildning lyckades han med tiden etablera sig som uppburen skådespelare och var en längre period från 1972 och framåt engagerad vid Dramaten, med ett flertal lovordade rollprestationer. 1988 sade han upp sig i protest. Rollen som byidot i den mångfaldigt prisbelönta Den enfaldige mördaren (Hans Alfredson, 1982), innebar något av ett återvändande till filmskådespelandet. Med åren har han skapat sig en uppmärksammad internationell karriär. Ofta har han fått spela skruvade roller och allehanda knäppskallar som t.ex. galen rysk ubåtsofficer i The Hunt for Red October / Jakten på Röd Oktober (John McTiernan, 1990). Han har även medverkat i storproduktioner som Mamma Mia! (Phyllida Lloyd, 2008), Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest / Pirates of the Caribbean - Död mans kista (Gore Verbinski, 2006), Marvelfilmerna om Thor samt i flera av Lars von Triers filmer.

Här hemma har han även haft andra typer av roller, inte minst som äventyrshjälte i serien om kommendörkapten Hamilton i produktioner som Täcknamn Coq Rouge (1989), TV-filmen Förhöret (1989) och Den demokratiske terroristen (1992), samtliga regisserade av Pelle Berglund. I dessa filmer kommer hans lite allvarliga utstrålning väl till sin rätt. Han har också haft en del mer komiska roller som förfalskaren Herman Melvin i Jönssonligans största kupp (HansÅke Gabrielsson, 1995) och i viss mån även som fadern i Kådisbellan (Åke Sandgren, 1993).

För rollen i Den enfaldige mördaren erhöll han en Silverbjörn vid filmfestivalen i Berlin samt en Guldbagge 1982. Han fick även en Guldbagge för rollerna i Täcknamn Coq Rouge och Kvinnorna på taket (Carl-Gustaf Nykvist) 1990. 1984 fick han Svenska Filmakademins Kurt Linder-stipendium och 1993/94 Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-13-22