Claes Fellbom
Table of contents
- Basic facts
- Links and resources
- Biography
- Awards
- Films
- Original work
- Soundtrack listing
- Groups
Basic facts
Media (1)
| Director |
|
|---|---|
| Screenplay |
|
| Show all films |
Biography
Svensk regissör, manusförftattare, librettist och operaregissör. Född Claes Göran Fellbom i Solna. Död i Djurhamn, Stockholms län.-När Claes Fellbom gick bort i april 2024 lämnade han ett livsverk bakom sig: Folkoperan, som han startade 1976, idag en oumbärlig musikinstitution i svenskt kulturliv och vars konstnärliga ledare han var i över 30 år. Men det började helt annorlunda. 1963–1966 signerade han tre kortfilmer som i snabb takt följdes av fem långfilmer 1966–1969. Sen dröjde det 15 år innan han återvände till filmen. Det är...
Biography
Svensk regissör, manusförftattare, librettist och operaregissör. Född Claes Göran Fellbom i Solna. Död i Djurhamn, Stockholms län.
-
När Claes Fellbom gick bort i april 2024 lämnade han ett livsverk bakom sig: Folkoperan, som han startade 1976, idag en oumbärlig musikinstitution i svenskt kulturliv och vars konstnärliga ledare han var i över 30 år. Men det började helt annorlunda. 1963–1966 signerade han tre kortfilmer som i snabb takt följdes av fem långfilmer 1966–1969. Sen dröjde det 15 år innan han återvände till filmen. Det är värt en tidsbild.Barn med konstnärligt påbrå går ofta i föräldrars fotspår men barn med konstnärlig talang utan sådan bakgrund har ofta svårt att yrkesmässigt finna sin nisch. De prövar på i lite olika riktningar. Att Claes var musikalisk, det stod klart från början, men det som lockade i början av 1960-talet var filmen. Ingmar Bergman hade fått sitt internationella genombrott. Svenska Filminstitutet skapades 1963. Nya talanger dök upp – Bo Widerberg, Vilgot Sjöman, Jan Troell… De var alla inspirerade av ett nytt och friare sätt att berätta, ”la nouvelle vague”, den nya franska vågen.
19 år gammal gör Claes Fellbom sina första filmer; den experimentella kortfilmen Boo's Ups and Down med Inger Taube (ny stjärna på 1960-talet i filmer av Widerberg och Halldoff), dans- och musikfilmen Olé (bägge 1963), samt novellfilmen Ska' ru' me' (1966). De fick uppmärksamhet och god kritik, prisbelöntes av såväl dåvarande Filmpremienämnden som 1966 års Kvalitetsstöd. Det senare sedan novellinslaget döpts om till Ska' ru' me' på fest? och förlängts till 79 minuter; en längd på minst 2000 meter (drygt 72 minuter) fordrades för att man vid den här tiden skulle få detta nyinrättade produktionsstöd för biografilm.
Ska' ru' me' på fest? följdes, inom en tidsrymd av elva månader (!), av fyra andra långfilmer i vitt skilda genrer. Tyvärr svarade ingen av dem upp mot de förväntningar som de visuellt spännande kortfilmerna gett prov på. Kanske var det i avsaknad av en klok producent och erfarna produktions- och distributionsbolag? Fellboms entusiasm för filmkonsten var större än omdömet. Carmilla (1968) red lite på den då aktuella svenska porrvågen, men fick inte ens premiär i Stockholm. Barnfilmen Agent 0.5 och Kvarten – fattaruväl! (1968) red i sin tur på Astrid Lindgren-vågen men fick inte gehör hos vare sig publik eller kritik. Med Den vilda jakten på likbilen (1969) försökte han sig på den absurda komedin, men inte heller det föll lyckligt ut. Premiären fick även denna gång förläggas till landsorten.
Bäst lyckades Fellbom med det socialrealistiska dramat Skottet (1968), baserat på ett aktuellt kriminalfall, som slumpmässigt även inspirerat Jan Halldoff till En dröm om frihet, premiärvisad två veckor tidigare. Detta hjälpte knappast Fellboms försök till cineastisk förnyelse. Kvalitetsstödet uteblev även denna gång och Fellbom insåg att det nog var musikdramatiken som var hans rätta plats.
En lyckad uppsättning av ”Tolvskillingsoperan” 1975 ledde till att Fellbom, tillsammans med sin partner, dirigenten Kerstin Nerbe, skapade ett nytt forum för operakonsten, Folkoperan i Stockholm. Parets passion var att göra operakonsten tillgänglig och angelägen för en bredare publik och nu kom framgångarna slag i slag. Efter 132 utsålda föreställningar av ”Carmen” (1983) beslöt Claes att även ge biopubliken en chans. Under fyra dagar spelade man in en film på plats i operalokalen på Hornsgatan (den före detta biografen Ricardo), kompletterad med ett fåtal exteriörer. Den mottogs positivt och 1987 var det dags för hans favoritopera, Verdis "Aida", men nu med ett djärvare, kanske för djärvt, grepp. Filmen Aida spelades in exteriört på Lanzarotes klippor med halvnakna sångare och dansare som fick anpassa sig till den förinspelade musiken. Själv bröt Fellbom benet en av de första dagarna men regisserade entusiastiskt med gipsat ben, enligt fotografen Jörgen Persson, som tillsammans med musiken fick dela på kritikens beröm. Till den oväntade iscensättningen var man mer tveksam.
Någon mer filmatisering blev det inte, men kort före sin bortgång satte Fellbom upp ”Aida” på Wermland Opera för fjärde gången, nu med sonen Linus som scenograf och ljussättare, och apropå min inledning kan man konstatera att Fellboms och Nerbes son, född 1977, som bokstavligt talat växte upp med och i Folkoperan, blivit operascenernas kanske mest efterfrågade ljusdesigner med över 250 uppsättningar i svensk och internationell regi.
Bengt Forslund (2024)
Films
| Director |
|
|---|---|
| Screenplay |
|
| Producer |
|
| Music |
|
| Film Editor |
|
| Cast |
|
| Dialogue |
|
| Adaptation |
|
| Camera Operator |
|
Original work
| Author |
|
|---|
Soundtrack listing
| Composer | |
|---|---|
| Lyrics |
