Lorens Marmstedt

Media (5)

Svensk producent (filmer 1932-1965), regissör (filmer 1932-1956) och manusförfattare (filmer 1933-1934). Född Sigfrid Lorens Eriksson i Stockholm. Död i Lidingö. Gift 1933-35 med skådespelerskan Astrid Carlsson, 1937 med skådespelerskan Marie-Louise Sorbon, 1962 med skådespelerskan Gio Petré.

-

Lorens Marmstedt var en av svensk films mest kreativa och stundtals djärvaste filmproducenter. Han växte upp i ett stockholmshem med fönster mot Sydeuropa: modern var italienska och fadern drev en importfirma som hette AB Medelhavskompaniet. Intresset för film väcktes tidigt och redan som 18-åring började han skriva filmkritik i Svenska Dagbladet under pseudonymen Siglon. När han fick chansen att debutera som filmregissör hos Svensk Filmindustri med folklustspelet En stulen vals (1932), möttes han med välvilja och intresse av sina kollegor i stockholmspressen. Men de efterföljande regiuppdragen blev en besvikelse, både för honom själv och publiken. Han lyckades bättre som producent, och det var som sådan som han skulle göra sin mest betydande insats.

1938 startade Marmstedt AB Terrafilm som var ett distributionsbolag främst ägnat åt att introducera fransk film i Sverige. Samma år startade han även ett produktionsbolag och under 40-talet kom dess karakteristiska logotyp med namnet Terrafilm under en modell av Västerbron att förknippas med en lång rad fyrtiotalsklassiker.

Hasse Ekman gjorde sin debut som filmregissör för Terrafilm, med komedin Med dej i mina armar (1940) och under Marmstedts inspirerande ledning fortsatte han att göra filmsuccéer i stort sett i alla genrer som t.ex. Första divisionen (1941), Fram för lilla Märta (1945), Banketten (1948) och Flicka och hyacinter (1950).

1940 producerade Marmstedt dramat Ett brott som regisserades av Anders Henrikson och hyllades som det nya svenska filmdramat. Med distributören Sandrews ekonomiska stöd kunde Marmstedt nu ägna sig åt att hitta nya filmtalanger.

Efter att ha gjort fiasko med Kris (1946) hos SF fick Ingmar Bergman en ny chans hos Marmstedt och Terrafilm, och imponerade stort på kritikerna med Fängelse (1949). Andra unga regissörer som Marmstedt också vågade satsa på var Erik ”Hampe” Faustman och Stig Olin; och han knöt även en rad författare till Terrafilm, som Dagmar Edqvist, Herbert Grevenius, Walter Ljungquist, Bertil Malmberg, Sigfrid Siwertz och Sven Stolpe.

Marmstedt hade en svaghet för internationella samproduktioner men dessa föll oftast inte så bra ut. Storfilmen Singoalla (1949), med Viveca Lindfors och i regi av fransmannen Christian-Jacque, blev den dyraste filmen ditintills i svensk historia; utskälld i pressen men en publiksuccé. Eldfågeln (Hasse Ekman, 1952) var en dansfilm i färg med Ellen Rasch och italienska operastjärnan Tito Gobbi. Marmstedts mest våghalsiga filmprojekt var Gorilla, ett djungelmelodram som spelades in i Kongo 1955, i färg och i det svenska vidfilmsformatet Agascope.

Terrafilm la ner sin filmproduktion 1957. Marmstedt fortsatte som produktionsledare för andra bolag. Han hade nyligen anlitats som producent av Svensk Filmindustri när han dog under inspelningen av Yngsjömordet (Arne Mattsson, 1966).

Mikaela Kindblom (2011)