Svensk regissör, producent och ambulanssjukvårdare. Född Daniel Sebastian Bergman i Danderyd, Stockholm. Son till konsertpianisten Käbi Laretei och regissören Ingmar Bergman.
-
Som filmarbetare återfinns
Daniel Bergman i ett otal roller; biografmaskinist, passare, elektriker, inspelningsledare, regiassistent, manusförfattare, regissör, producent m.m. Som skådespelare hittar man honom blott i en enda roll, huvudrollen i Ingmar Bergmans dokumentära bidrag
Daniel till episodfilmen
Stimulantia (1966). Daniel var då fyra år och son till Ingmar i dennes äktenskap med konsertpianisten Käbi Laretei. Det blev ingen lycklig barndom även om filmen kan ge intryck av detta. Föräldrarna satte sina konstnärliga karriärer i centrum och Daniel bröt, med Ingmars välsignelse, tidigt upp från både hem och skola. Röda Kvarns legendariska biografmaskinist "Nypan" blev en extrapappa. Hos honom i maskinrummet trivdes han bäst och lärde sig sitt första yrke.
Filmintresset hade vaknat tidigt och uppmuntrades av fadern som gett honom en egen bio i källaren. Han fick också tidigt vara med vid faderns inspelningar. Vid 13 års ålder var han passare på
Trollflöjten (1975). Senare även på
Höstsonaten och
Fanny och Alexander och parallellt med maskinistjobben arbetade han som passare och allt i allo på ett 20-tal andra filmer 1975–1991, filmer av bl.a. Gunnel Lindblom, Vilgot Sjöman, Tarkovskij och Troell. När han 1987 regidebuterade med den experimentella kortfilmen
Ägget, stod det klart att han klarat sin personliga filmskola med glans. Ett par kortfilmer baserade på verk av Astrid Lindgren, bl.a.
Kajsa Kavat (1990), befäste hans talang. 1992 gav fadern honom förtroendet att regissera det självbiografiska manuskript som blev långfilmsdebuten
Söndagsbarn.
Samarbetet var inte smärtfritt men slutresultatet blev för Daniels del med beröm godkänt – även internationellt. Festivalkarusellen slutade med anbud från Hollywood, men också med en livskris. Var detta en värld han ville leva i? Ett namn bara tack vare sin far?
Svenska hjältar (1997), innebar därför en frigörelse. Det var baserat på ett spretigt manus av Reidar Jönsson och ett försök till en svensk motsvarighet till
Short Cuts (Robert Altman, 1993), med parallella historier som flätades in i varann. Kritikerna såg de bra enskildheterna, men satte tummen ner för helheten och Daniel började åter tvivla på sig själv. Som inspelningsledare på en film råkade han av en slump i kontakt med ambulanspersonalens mer verklighetsbetonade arbete, långt från filmvärldens fiktioner. Han fick följa med som observatör vid ett antal utryckningar och beslöt att på egen hand göra en film om detta arbete, en film där han själv stod för manus, regi, foto och produktion.
Dokumentären
Prioritet ett (2002) om ett ambulansteam i Malmö, fick på tv ett överraskande stort gensvar; 800.000 såg filmen. Oväntat beslöt Daniel att helt lägga av med film för att i stället utbilda sig till ambulanssjuksköterska, ett meningsfullt yrke han kom att älska och med framgång utöva fram till 2018, då två underliggande hälsoproblem, sjukdomen MS och en läckande hjärtklaff, satte stopp för allt fortsatt kroppsarbete.
Kärleken till filmen fanns dock kvar, han hade tidigare lockats av tanken att göra en ny version av faderns serie
Scener ur ett äktenskap (1973) som han hade rättigheterna till. Det kunde han nu inte göra själv men valde ut den israeliska regissören Hagai Levi att genomföra projektet på HBO och var själv en av producenterna.
Serien fick ett positivt mottagande vid premiären hösten 2021 och samtidigt kom Daniel ut med memoarboken "Hjärtat", en självcentrerad men ärlig och hänsynslöst öppenhjärtlig uppgörelse med både sina föräldrar och sig själv, och samtidigt en varm hyllning till ambulanssjukvårdens realistiska vardag och verklighet.
Bengt Forslund (2021)