Stjärnsmäll i Frukostklubben (1950)

Media (49 st)

De två landsortskomikerna Gus & Holger drömmer om engagemang i Stockholm. Bland huvudstadens nöjesetablissemang söker de jobb på Lilla Revy-Teatern, Radiotjänst och filmbolaget Planetfilm. En annan ung man med idéer, men utan levebröd, är författaren Gunnar Larsson. Han har skrivit ett manuskript till en kriminalfilm, i vilken en Stiltonost spelar den avgörande rollen. I sina försök att sälja den uppsöker Gunnar Planetfilms innehavare, direktör Toning, och demonstrerar på hans kontor hur man gömmer diamantringar i ostar. Toning är emellertid övertygad om att säsongens trend pekar på sjömansfilm och uppmanar Gunnar att komma tillbaka med ett mer säljbart förslag.

Förkrossad lämnar Gunnar kontoret och avyttrar osten till Sigge Fürst, den populäre ledaren för "Frukostklubben", Radiotjänsts morgonprogram på lördagarna. Kort därpå får Toning klart för sig, dels att trenden faktiskt är kriminalfilm, dels att hans diamant!ring ligger inpluggad i författarens Stiltonost. Direktören måste nu till varje pris få fatt på Gunnar Larsson och engagerar i jakten inte bara detektivfirman Fix, Fix & Fix och sin vän Sigge Fürst utan också Gus & Holger, som utlovas filmroller om de kan hitta den efterspanade. Via diverse transportmedel såsom spårvagn, tandemcykel och flyttbil spårar Gus & Holger författaren till Tröstlösa station, där stinsen, stationsskrivaren och biljettförsäljaren visar sig vara bröder och till förblandning lika.

Genom efterlysning i Frukostklubben lyckas Sigge Fürst komma i kontakt med Gunnar som får reda på att hans manuskript antagits. Betydligt svårare visar det sig vara att få tag i osten som under tiden passerat många händer och till och med kluvits. Ett intensivt spaningspådrag organiseras under medverkan av bl a Lilla Revy-Teaterns balett.

En av Sigges beundrarinnor är Tilda Svensson -- födelsedagsfirad i Frukostklubben. Hennes man, f d mästerboxaren Krutis "Trollet" Svensson, en tvärhand hög och med en näsa som bara en mor kan älska, är svartsjuk på Sigge och infinner sig hos hustruns idol för att göra upp. Olyckligtvis har även Tilda kommit -- för att provsjunga. Men någon uppgörelse kommer inte till stånd; Krutis spårar in på sin karriär i ringen och dramatiserar medelst skuggboxning en av sina stora matcher, varvid Sigge tilldelas rollen som sekond. Trots nedslagning i 3:e ronden kommer Krutis på benen och vinner. Den enda som kan slå honom är Tilda.

Tack vare en nattsvirare -- han öppnar porten -- samlas alla filmens personer hos Sigge Fürst. Där spelar direktör Toning själv igenom Gunnars manuskript tillsammans med författaren och baletten m fl. De deltagande inbjuds till Frukostklubben, osten kommer till rätta, Fix, Fix & Fix -- konstnärligt begåvade detektiver -- målar över både Toning och filmrutan och det är slutet på historien.

Pressreaktion Svensk filmografi

Genomgående tycktes kritikerna vara ense om att det skrattades på premiären, men alla skrattade inte och beträffande vad man skrattade åt, eller inte borde, gick meningarna isär.

Berton i AT menade sig ha sett "rörliga bilder utan något som helst sammanhang, mening eller avsikt. (-) Att det flabbas en tid framåt i de lokaler, där dessa rörliga bilder om en galopperande ost förekommer, förändrar inte intrycket av en ovanligt misslyckad fabrikation. Av hänsyn skall inga skådespelarnamn nämnas. Av uppriktighet skall villigt erkännas att jag skrattade tre (3) gånger åt detta 'lustspel'. Utsatt betyg får musiken: ovanligt livfull och behaglig, smittande och trevlig. Adress: Per Martin Hamberg"

I SvD var signaturen Casper mer tillmötesgående. Om man nöjde sig med att betrakta Bernhards alster som ett slags dokumentärfilm på en Casinorevy så hade man roligt, tyckte han och gjorde en jämförelse: "Den svenska Stjärnsmäll i Frukostklubben är avsevärt roligare än den amerikanska, här för två år sedan visade Frukostklubben i Hollywood. Därmed ej sagt att den är alltigenom lyckad. Den är emellertid sympatiskt opretentiös och ger sig bara ut för att vara vad den är -- 'en liten filmbagatell', ett försök att till film överflytta den speciella crazystil som med sådan enorm framgång odlats vid Bryggargatan i Stockholm. Som helhet lider Frukostklubben av samma grundfel som Gösta Bernhards första film Lattjo med Bocca!ccio: den består av filmade revytablåer."

"Inte mycket, men alltid något", tyckte J-e i DN, och detta något var först och främst Åke Söderblom: "Hans stjärnsmäll som före detta boxare 'Trollet' Svensson går in för fullt nästan hela tiden han får vara med (-). Både i maskeringen och i de ilskna temperamentsutbrotten är Söderblom härlig att skåda (och höra). Han kan konsten att knåda ihop en krumelur med verklig komisk fantasi, det spritter av liv i den lilla guttaperkabollen (han har stoppat upp sig något i stil med en sådan). Synd bara att Söderblom inte fått så mycket att göra -- och att han gör litet för mycket av beskrivningen av den stora matchen."

Robin Hood (StT) förstod både dem som applåderade och dem som reste sig och gick: "För att uppskatta Stjärnsmäll fordras att man är radiofrälst och tycker det är roligt att se t ex vilken uppsyn 'Kaffepetter' har i verkligheten. Eller att man äger medfött sinne för denna speciella mer eller mindre sinnesförvirrade och barnsliga sort av humor. . ."

Bernhard saknade enligt recensenten den "drivna filmkunnighet och förfinade estetiska känsla" som karakteriserade de amerikanska Bröderna Marx: "Bernhards schizofrena upprepningsmotiv är i och för sig roliga -- mannen som ideligen tappar portnyckeln, eller ideligen dyker upp i olika skepnader och säger: 'Nä, det är min bror!' Men Bernhard upprepar ett par gånger för mycket och kan inte spetsa till scenerna ordentligt. Han kan med andra ord inte film."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen inspelades under perioden mitten av december 1948 - början av februari 1949.

Uppenbarligen hade produktionsledningen bekymmer med titeln: under inspelningen använde man beteckningarna "Produktion 146" och "Osten". I nr 10/1949 utlyste Filmjournalen i samarbete med filmbolaget en titeltävling. Ca 400 förslag inkom men juryn var inte nöjd. Man anordnade omröstning om de åtta bästa förslagen -- "Mysteriet Stilton", "Såna djur finns inte", "Galopperande osten" (3), "Ett opp och ett i minnet", "Lyckans ost", "Dra på trissor", "Alltid pippi" och "Mitt i prick" -- varvid det tredje förslaget segrade. Detta hade emellertid Sandrew-Baumanfilm tidigare begrundat och funnit olämpligt.

I filmens förtext talades om "en liten bagatell" och därutöver riktades följande budskap till publiken: "I den här filmen händer egentligen ingenting -- men det som händelsevis händer, händer händelsevis på alla händer. -- Men nu ska' vi inte gå händelserna i förväg utan se vad som verkligen kan hända, kanhända."

Sjärnsmäll i Frukostklubben, liksom Gösta Bernhards föregående produktion Lattjo med Boccaccio (1949/27), var försök att till film överflytta den speciella crazykomik, som regissören/författaren och hans medarbetare med stor framgång odlat på Casino-Teatern (1940-1963) på Bryggargatan i Stockholm och i slutet av 70-talet återupptog på Intima Teatern. En annan inspirationskälla var den amerikanska crazy!klassikern Hellzapoppin (svensk premiär 5.12.1942 under titeln Galopperande flugan), en pjäs och en film påhittad med ohämmad ord- och bildfantasi av paret Olsen & Johnson.

Frukostklubben, till vilken Per-Martin Hamberg hämtat förebild från USA, blev ett av rundradions mest populära firar- och underhållningsprogram. Det hade premiär lördagen 9.2.1946 och sändes senaste gången 31.12.1978. Antalet sändningar uppgick då till 680. Vad Sverige hade av folkkära artister medverkade genom åren, men mest förknippad med klubben blev dess ständige programledare, skådespelaren och sångaren Sigge Fürst. Klubben förekom i ännu en film under 50-talet, nämligen Resan till dej (1953/24).

Den i SvDs recension omnämnda Frukostklubben i Hollywood (Breakfast in Hollywood, USA 1946), regisserad av Harold Schuster, hade premiär i Stockholm 26.12.1948.

Calle Hagman, en av den svenska nöjesbranschens mest uppskattade kuplettsångare och en stor skådespelarbegåvning i den lätta genren framträdde för sista gången i Gösta Bernhards film. Han avled 7.2.1949 efter en kort tids sjukdom. Han var född 12.10.1890 och debuterade i svensk film redan 1908 med ett steppdansnummer.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se