Hans officiella fästmö (1944)

Media (103 st)

Originaltitel	Hans officiella fästmö
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Nils Jerring
Manus	Gösta Stevens Gardar Sahlberg
Förlaga	His Official Fiancée (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1944-06-12

Medverkande

Sickan Carlsson
Monica Brandt, kontorist

Sture Lagerwall
Ludvig Berndtson, direktör för Rederi AB Berndtson

Tollie Zellman
Ingeborg Berndtson, Ludvigs mor

Marianne Löfgren
Noppan Larsson, mannekäng

Stig Järrel
Otto, Ludvigs morbror

Håkan Westergren
Bengt Hallberg, konstnär

Visa fler

Handling

Monica Brandt är en levnadsglad flicka, som arbetar på ett rederikontor. Hennes chef är Ludvig Berndtson, enligt Monica och hennes arbetskamrater en helt omöjlig karl, pedantisk och helt...

Visa hela handlingen

Press

NDA (Axon): "Hela handlingen är så befängd, som det höves en sommarförlustelse av detta slag, och vad som roar är överraskningsmomenten, de lustiga situationerna och de medverkandes...

Visa all press

Monica Brandt är en levnadsglad flicka, som arbetar på ett rederikontor. Hennes chef är Ludvig Berndtson, enligt Monica och hennes arbetskamrater en helt omöjlig karl, pedantisk och helt fri från humor.

En morgon kallas Monica in till direktören. Mångordigt förklarar han för henne, att vissa omständigheter gjort det nödvändigt för honom att vara förlovad. Det är inte fråga om kärlek, understryker han, utan rätt och slätt en förlovning. Och så erbjuder han Monica att spela hans fästmö mot en ersättning av 1.000 kr i månaden. Han ber henne tänka över saken tills i morgon.

Monica värjer sig mot tanken på en skenförlovning. När hon förlovar sig, ska det vara av kärlek. Det säger hon till sin väninna Noppan, som hon delar bostad med. Medan flickorna talar om saken kommer det ett brev till Monica. Det är från hennes enda släkting, en bror i Sydamerika. Han vill resa hem men saknar pengar till biljetten.

Nästa morgon meddelar Monica direktören, att hon accepterar hans anbud. Men, förklarar hon, det sker uteslutande därför att hon just nu behöver pengar och inte kan skaffa dem på annat sätt.

Monica och Ludvig fäster sin överenskommelse på kontrakt och bestämmer att "förlovningen" ska tillkännages 14 dagar senare hemma hos Ludvigs mor utanför stan.

Fru Berndtson finner att sonen träffat ett mycket väl genomtänkt val av livskamrat, och hjärtligheten strålar mot Monica och Ludvig också från de andra gästerna vid förlovningsmiddagen. Men mellan de nyförlovade är stämningen mer tryckt.

Kvällen därpå reser paret tillbaka till stan. Ludvig följer Monica hem, där de träffar Noppan tillsammans med konstnären Bengt Hallgren, som tidigare uppvaktat Monica och nu fått lust att återuppliva bekantskapen. Ludvig tar hastigt avsked.

Dagen därpå får Ludvig besök av Britt Carlén, en ung dam som gjort upprepade försök att vinna hans kärlek -- och som drivit Ludvig till den officiella förlovningen med Monica. Den upprivna Britt försöker få Ludvig att inse att han har begått sitt livs misstag, och Ludvig försöker skicka sig så korrekt och taktiskt som möjligt. Ludvig är nämligen starkt beroende av Britts far, bankdirektör John Carlén, han äger aktiemajoriteten i rederiet.

När Britt inte lyckas tala Ludvig till rätta, beslutar hon tillsammans med sin far att sätta in ett angrepp mot Ludvigs mor. När far och dotter ett par dagar senare kommer hem till fru Berntson, har hon också Monica och Ludvig på besök, men just nu är paret ute på isjaktsseglats.

Seglingen är nära sluta med förskräckelse. Jakten kapsejsar, och Ludvig får rädda Monica ur en vak.

Sedan de kommit tillbaka till fru Berndtsons villa för att återhämta sig, gör Britt ett sista försök att snärja Ludvig. Trots att han inte låter sig fångas, lyckas hon i alla fall få Monica att missförstå situationen. Monicas spelade känslor för Ludvig har växt sig allt mer verkliga, och det är med tungt hjärta hon nu lämnar villan.

Men också för Ludvig har det spelade förhållandet till Monica blivit allvar, och med sådana förutsättningar har ödet tillräckligt stöd för att till sist låta de tu lyckligen förenas. (Bearbetning av programblad.)

Pressreaktion Svensk filmografi

NDA (Axon): "Hela handlingen är så befängd, som det höves en sommarförlustelse av detta slag, och vad som roar är överraskningsmomenten, de lustiga situationerna och de medverkandes frejdiga humör. Hans officiella fästmö har ett stort plus före många andra filmer av denna art, nämligen en verkligt rolig och lättflytande dialog. Den durkdrivne manusförfattaren Gösta Stevens känner den svenska lustspelspubliken och vet, var han skall sätta in sina stötar, så de ge mesta möjliga poäng. Som medarbetare har han haft Gardar Sahlberg och därtill kommer att dialogen bearbetats av Kar de Mumma, den svenska filmens och operettens 'frisör' nr 1. De nämnda herrarna samt regissören Nils Jerring, som är värd beröm för väloljad regi, kunde också notera en mycket skrattande premiärpublik, där ena hälften skrattade åt den s k situationskomiken, medan den andra halvan roade sig åt ymnigt flödande festliga repliker. Vad man kan anmärka på, är att många scener voro väl enkla även för att vara i ett sommarskämt -- i en långt utdragen avklädningsscen fick den goda smaken sig en knäck."

StT (L): "Det är en mycket naiv men älskvärd historia, vars handling utgår från ett av de rederikontor som endast finns på svensk film. Någon filmisk finess finns inte i den lite legert uppdukade berättelsen. Men den spelas bra, här och där kommer en lustighet i dialogen (Kar de Mumma?), och de pikanta monumenten har sin eviga lockelse. Sickan Carlsson sprider glädje, frånsett de hemska kläder man satt på henne (och tar av henne). Det är inte kläder, det är sabotage. Sture Lagerwalls komedirutin förnekar sig inte, men figuren hänger inte ihop. Den plötsliga metarmorfosen från stel och pedantisk kontorschef (med reminiscenser från Grevenius' 'Som folk är mest') till rolig och naturlig friskus är oförklarlig. Roliga figurer ritas i periferin: av Marianne Löfgren som odalistisk mannekäng, Anna-Lisa Baude som syrlig kontors-mö och Arne Lindblad som servil personalchef. Stig Järrel som 'morbror Otto' gör en odefinierbar krumelur, något mitt emellan lektor och garnhandlare, men har anlagt en komisk hosta som räcker för att säkra entréerna."

AT (S Almqvist): "I den grönskande och fuktiga försommarkvällen fick man i går se en torr och vissen film, Hans officiella fästmö.

Man har dock en tröst: ett så förlegat och nött uppslag kommer aldrig mer att väljas av SF:s produktionsledning och lämnas åt icke lika fantasilösa verkställare.

Men mycket stor är kritikerns undran över att en komedi kan utföras med en så målmedveten och energisk brist på humör. Det förefaller alldeles bestämt, som om författare och regissör från första stund fattat det järnhårda beslutet, att komedins personer under inga omständigheter skall beredas tillfälle att te sig vänliga och rara, hövliga och mjuka, skämtsamma, skojfriska och charmfulla.

Åtminstone vad hjälten och hjältinnan angår, utgör deras samvaro ett enda småbjäbbande, ryckande på axlarna, knycker på huvudet, misslynta repliker, struttande rörelser. Trots sin rutin kan icke Sickan Carlsson och Sture Lagerwall göra dessa personer tilltalande eller trivsamma. (-)

Manuskript, regi, foto, inredningar -- allt ligger betydligt under SF:s vanliga nivå."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Hans officiella fästmö påbörjades 15.12.1943 och avslutades 5.3.1944.

Romanen "His Official Fiancée" av Berta Ruck (1878--1978), egentligen Amy Roberta Ruck, eller mera officiellt, Mrs. Oliver Onions, utkom 1914.

En Hollywood-version av "His Official Fiancée" spelades in 1919. Den bar samma titel som romanen, producerades av Paramount-Artcraft och regisserades av Robert G Vignola.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se