I brist på bevis (1943)

Media (48 st)

Originaltitel	I brist på bevis
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ragnar Frisk
Manus	Per G. Holmgren Arne Mattsson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Film AB Lux
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1943-01-12

Medverkande

Arnold Sjöstrand
Gunnar Berg, läkare

Birgit Tengroth
Inga Dahlin

Holger Löwenadler
disponent Håkan Dahlin, Ingas man

Nils Lundell
Lilja, konstnär

Åke Grönberg
Jerker

Gabriel Alw
professor Ahlström, överläkare vid nervkliniken

Visa fler

Handling

Ingenjör Dahlin har varit intagen på klinik på grund av sin alkoholism. Professor Ahlström skriver med viss tvekan ut honom. Dahlin dricker grogg på restaurant med sin kompis...

Visa hela handlingen

Press

Holger Löwenadler fick av många kritiker beröm för sn gestaltning av den koleriske och svartsjuke alkoho!listen. Annars tyckte flertalet att filmen hade alltför många och spretiga...

Visa all press

Ingenjör Dahlin har varit intagen på klinik på grund av sin alkoholism. Professor Ahlström skriver med viss tvekan ut honom.

Dahlin dricker grogg på restaurant med sin kompis Stor-Jerker. Denne varnar den allt häftigare groggande Dahlin för att han kan bli tvångsinternerad. Dahlin blir rasande och lämnar restaurangen med orden "dom ska inte tvångsinternera mig".

Hemma hos sig diskuterar professor Ahlström alkoholistvård tillsammans med sin middagsgäst doktor Berg. Diskussionen är mycket hetsig när Ahlströms hushållerska meddelar att han har telefon.

På hemväg från Ahlström stöter Berg ihop med sin stora ungdomskärlek Inga. Hon är gift och bosatt i en Norrlandsstad. De tillbringar några timmar tillsammans i hennes föräldrars våning, där hon bor under sin tillfälliga Stockholmsvistelse.

När Berg anländer till sin egen våning möts han av polisen. Ahlström har blivit mördad. Eftersom Berg vägrar uppge var han befunnit sig vid tidpunkten blir han anhållen.

I Norrland grälar ingenjör Dahlin häftigt med sin hustru Inga. Hon försvarar Berg och berättar att han varit hos henne under mordnatten. Dahlin misshandlar henne med påföljd att han omhändertas och blir tvångsinternerad.

Rättegången mot Berg slutar med att han blir frikänd "i brist på bevis". Omgivningen betraktar honom ändå som skyldig, vilket snart bryter ned honom. Han flyr från alltsammans upp till lappmarken. I denna fjällnatur befinner sig även Inga. Hon har skilt sig från Dahlin och arbetar som sjuksköterska i en fjällby. Där bor också hennes gode vän, målaren Lilja. Stor-Jerker besöker henne men hon avvisar hans närmanden.

Berg räddas ur en snöstorm och hamnar i ett sameläger. Där finns det en svårt sjuk samepojke och Berg inleder en operation. Sjuksystern anländer till platsen. Det är Inga. Berg inkvarteras hos Lilja och börjar ta emot patienter från byn. Stor-Jerker sprider ut rykten om att Berg varit mordmisstänkt och patienterna försvinner. Berg vill ge upp på nytt och tänker bli Finlandsfrivillig i ambulansflyget.

Dahlin har blivit utskriven och anländer i sällskap med Stor-Jerker till fjällbyn. Han blir svårt svartsjuk och söker upp Berg och låter bland annat undslippa sig att "han kväst en sån där förut". Stor-Jerker springer till Inga och varnar henne för den rasande Dahlin. Denne finner dem tillsammans och han och Stor-Jerker börjar slåss. Berg griper in i slagsmålet och tvingar under dess gång Dahlin att bekänna att han mördat Ahlström.

Berg återvänder nu rentvådd till civilisationen tillsammans med Inga.

Pressreaktion Svensk filmografi

Holger Löwenadler fick av många kritiker beröm för sn gestaltning av den koleriske och svartsjuke alkoho!listen. Annars tyckte flertalet att filmen hade alltför många och spretiga trådar, speciellt gällde detta manuskriptet. Georg Svensson i BLM hade räknat trådarna:

"Denna film är en formlig diversehandel av uppslag och miljöer ur nyare svensk filmkonst. Där är till att börja med doktorerna från Gula kliniken, fastän deras problem inte är aborter utan alkoholister. Där är mordet och de pressande förhören ur Ett brott. Där är psykopatologien ur Fallet Ingegerd Bremssen och Lågor i dunklet. där är ambulansflyg, sjukstugor och lappar ur Kan doktorn komma?. Där är den obligatoriska operationsscenen, där är handelsboden ur Jacobs stege, där är restaurang- och bridgescenerna ur alla svenska filmer, där är den trogna husan och det bussiga konstnärsoriginalet, där är allt publiken kan antas vilja se (utom Edvard Persson) under den nya, allvarliga, problemtyngda eran i den svenska filmens historia. Man måste alltså beundra manuskriptförfattarna för deras förmåga att skarva till ett lapptäcke, men så värst många fler erkännanden kan man inte ge dem. Den kriminalistiska och psykologiska tråckeltråd som håller ihop bitarna är mer än lovligt skör; översatt till litteratur skulle filmen inte ha en chans hos en vuxen och någorlunda bildad publik. Dess spänning är så obetydlig att man förstår att Arnold Sjöstrand, när han vacklar omkring i snöstormen, inte hyser ens så mycket oro för sitt liv att han bekvämar sig med att vika ner öronskydden. Holger Löwenadler avslöjar sig genom sin blotta uppsyn som mördaren, innan ännu mordet är begånget, och den som inte från början förstår att Sjöstrand och Birgit Tengroth ska stöta ihop i lappmarken har aldrig varit på bio förr. Filmatiskt är också filmen primitiv, med tämligen likartat uppbyggda scener som avlösa varann som bilder på ett skioptikonföredrag. Det talas på tok för mycket, men dialogen är ofta riktig och ledig."

DN (O R-t): "Hela denna film är såväl i fråga om manuskript som regin hantverk. Det behöver i och för sig inte vara något fel, felet är att hantverket är dåligt. Det ligger ett uppslag i filmen, men det är alldeles för dilettantiskt behandlat. Manuskriptförfattarna har inte förmått bädda in alla de tillhörigheter de radar på varandra tillräckligt skickligt, och de lyckas aldrig ett ögonblick förbrylla publiken, så att den är i tvivelsmål om vem den verklige mördaren är. (-)

Där finns flera vackra bilder, men de saknar varje spår av dramatisk spänning. I de egentliga spelscenerna slumpar det sig ibland till en skaplig scen, då Frisk haft drivna skådespelare -- och det finns flera sådana i filmen -- till sitt förfogande, men eljest fyller I brist på bevis inte alls de anspråk man blivit van att ställa på ett Royal-program."

Bland de något positiva var Lill i SvD: "Ingenting antyds försiktigt och lämnar rum för gissningar, alltsammans serveras litet för rakt på sak och fantasilöst. Men scenerna ha så pass mycket inneboende dramatisk kraft och övertygande verklighetsfärg att de riva åskådaren med att hålla honom fängslad: Det hela är grovt tillyxat men konflikten är intensiv och har gestaltats i bild både kraftfullt och medryckande. Författare och regissör -- Ragnar Frisk -- har gjort ett gott hantverk, fotografen ibland mer än så. En ledig och vårdad dialog må också antecknas på kreditsidan. Tyvärr är konstruktionen emellertid för påtaglig och genomskinlig; filmen lyfter aldrig till liv och därmed minskar den även i underhållningsvärde."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av I brist på bevis ägde rum på vintern och förvåren 1942.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se