Originaltitel | Säg det i toner : En Stockholmsberättelse |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi |
|
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1929-12-26 |
Håkan Westergren
Olof Svensson, spårvagnskonduktör, kallar sig Raoul Forain
Stina Berg
Olofs mor
Elisabeth Frisk
Lisa Lindahl, studentska
Tore Svennberg
direktör Lindahl, Lisas far, musikförläggare
Jenny Hasselquist
fru Lindahl, Lisas styvmor
Margit Manstad
Ingrid Mårtenson, Lisas väninna
Efter en serie stockholmsvyer presenteras amatörkompositören och spårvagnskonduktören Olof Svensson i sitt hem på Söder. Genom sitt fönster med utsikt över stadsgården blir han vittne...
Säg det i toner blev en stor kritikerframgång. Med påtaglig förtjusning skrev man om styckets betagande enkelhet, om dess nätta och doftrika stockholmsskildring, om dess tilltalande...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Manustitel |
|
Regi |
|
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto |
|
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Inspicient | |
B-foto | |
Fotoassistent | |
Musikarrangör | |
Smink | |
Klippassistent |
Håkan Westergren | Olof Svensson, spårvagnskonduktör, kallar sig Raoul Forain | ||
Stina Berg | Olofs mor | ||
Elisabeth Frisk | Lisa Lindahl, studentska | ||
Tore Svennberg | direktör Lindahl, Lisas far, musikförläggare | ||
Jenny Hasselquist | fru Lindahl, Lisas styvmor | ||
Margit Manstad | Ingrid Mårtenson, Lisas väninna | ||
Edvin Adolphson | styvmoderns älskare | ||
- | Ej krediterade: | ||
Karl Wehle | schlagerkompositören på musikförlaget Harmoni | ||
Nils Ohlin | herre på musikförlaget | ||
Arne Lindenbaum | herre på musikförlaget | ||
Aina Rosén | kontorist på musikförlaget | ||
Stina Ståhle | kontorist på musikförlaget | ||
Justus Hagman | kamrer på musikförlaget | ||
Kurt Welin | student på Hasselbacken | ||
Eric Gustafson | spårvagnspassageraren som får låna tändstickor | ||
Helga Brofeldt | en kvinna på Hasselbacken | ||
Ossian Brofeldt | hennes man | ||
Karl Gerhard | Karl Gerhard på revyscenen | ||
Tyra Leijman-Uppström | en hushållerska som lyssnar på "Säg det i toner" | ||
Åke Uppström | en av Olofs studentkamrater | ||
Alice Thörling | kontorist på musikförlaget | ||
Otto Malmberg | familjen Lindahls betjänt | ||
Astrid Wedberg | familjen Lindahls jungfru | ||
Sture Lagerwall | en av Olofs studentkamrater | ||
Knut Frankman | en hamnarbetare som samtalar med Lisa | ||
Herman Lantz | en hamnarbetare vid olyckan | ||
Olof Ås | en hamnarbetare vid olyckan | ||
Björn Berglund | student på Hasselbacken | ||
- | Ej identifierade: | ||
Axel Nilsson | |||
Jan de Meyere | |||
Siv Rundgren | |||
Anna Lilja | |||
R. Hult | |||
Sven Maister | |||
Eric Malmberg | |||
Harald Wehlnor | |||
Karin Eriksson |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1929 | |
Ljudstudio | Lignose Hörfilm System Breusing GmbH |
Efter en serie stockholmsvyer presenteras amatörkompositören och spårvagnskonduktören Olof Svensson i sitt hem på Söder. Genom sitt fönster med utsikt över stadsgården blir han vittne till hur en herrelös hund är nära att krossas under en fallande last.
Han rusar ner och träffar för första gången den vackra studentskan Lisa Lindahl som i sin eleganta bil också uppmärksammat olyckan. Hunden har klarat sig utan svårare blessyrer och tas om hand av Olof och hans gamla mor. Vid pianot försjunker Olof i drömmerier om Lisa medan hunden och husets katt jagar varandra till stor förfäran för Olofs mor. Mest blir hon illa berörd av att hunden smutsar ner Olofs spårvägsuniform.
Under hemfärden från Stadsgården upptäcker Lisa att hennes egen unga styvmor passionerat kysser en främmande herre i baksätet på en bil. Vid Villa Mignon, familjen Lindahls residens, kommer det till ett uppträde mellan damerna men Lisa är tillräckligt solidarisk med sin styvmor för att inte avslöja sin upptäckt för fadern.
Nästa dag sitter styvmodern och hennes älskare på den spårvagn där Olof är konduktör. Vaktparaden passerar, och under påverkan av stadens olika ljud börjar Olof komponera en vals och skriva noter i sitt kvittohäfte. Gamle herr Lindahl stiger ombord, får syn på sin hustru och slår sig vänligt ner vid hennes sida utan att misstänka något om hustruns otrohet. Älskaren, som naturligtvis bjudit fru Lindahl på spårvagnsavgiften och behållit hennes biljett, håller på att avslöjas när en spårvägskontrollör ber att få se biljetterna. Konduktören Olof, som aldrig tidigare sett någon av de inblandade, genomskådar situationen och griper in så att otroheten förblir en hemlighet för den bedragne direktör Lindahl.
Så kommer våren. På Tekniska högskolans gård möter Olof Lisa och de kommer överens om att ånyo ses på vårfesten. På hemvägen passerar Olof just musikförlaget Harmon när hans hund jagar en främmande katt in i huset. Därinne befinner sig direktör Lindahl och ett par andra herrar, lyssnande på en pianist som framför ett nykomponerat stycke, som ännu inte fått sin titel. Olof föreslår att stycket ska få heta "Hund och katt" och talar om för musikförläggaren Lindahl att han själv komponerar. Han får spela upp sitt senaste verk, valsen "Säg det i toner". Alla i närheten lystrar och blir förtjusta. Lindahl förklarar sig villig att ge ut kompositionen, förutsatt att Olof Svensson byter ut sitt anspråkslösa namn mot artistnamnet Raoul Forain.
På valborgsmässoafton sjunger en manskvartett vid Bellmans-bysten på Djurgården, och på Hasselbacken har festklädda studenter sin vårfest. Vid ett av borden sitter Lisa och Olof. Lisas vackra och intriganta väninna, Ingrid Mårtensson, tar dem med till Gröna Lund.
Lisa och Olof hyr en gondol och svärmar på Strömmen. Olof sjunger sin vals för Lisa. Något senare på natten igenkänner plötsligt Ingrid spårvagnskonduktören på linje 14. Hon och hennes kavaljer driver förtäckt med Olofs låga samhällsposition och gör honom osäker.
Nästa dag provocerar Ingrid fram ett avslöjande genom att ta Lisa ombord på linje 14, där Olof just har sitt konduktörspass. Besviken över att Olof lurat henne säger Lisa upp bekantskapen, men Olof smyger ned ett brev i hennes kappficka.
Hemkommen läser Lisa brevet, där Olof förklarar hur han på sin studentexamen mist sin far och i den svåra ekonomiska situationen blivit tvungen att omedelbart ta över faderns yrke och börja som konduktör. Lisa grips av medlidande, men till följd av ett anonymt skvallerbrev måste hon lova sin far att inte vidare umgås med någon spårvagnskonduktör.
Under sommaren blir det storschlager av Olofs vals och direktör Lindahl skickar den framgångsrike kompositören Raoul Forain med moder en inbjudan till supé i villa Mignon. Fru Lindahl upprätthåller fortfarande förbindelsen med sin älskare, och en natt är denne nära att bli upptäckt av Lisas far, men på nytt räddar Lisa sin styvmor och erkänner falskeligen att det är hon själv som haft sin förbjudne konduktör hos sig.
Nästa dag blir Olof uppsökt av Lisa. Hon ber Olof att ge sig ut för att vara den herre, som under natten flytt genom ett fönster på villa Mignon. Då erinrar sig plötsligt Olof den tidigare incidenten på spårvagnen och begriper sambandet. Han ringer Lisas styvmor och uppmanar henne att inte tappa ansiktet när hon känner igen honom.
När Olof, alias Raoul, och hans mor anländer till supén hos direktör Lindahl håller både Lisa och hennes mor på att dåna när de känner igen honom. Även direktör Lindahl är nära att rubbas ur sin jämvikt när han begriper att Raoul Forain är samme person som hans dotters spårvagnskonduktör. Framför en byst av Beethoven får Lisa och Olof varandra innan de stiger in till de övriga gästerna.
Censurnummer | 43964 |
---|---|
Datum | 1929-12-14 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2354 meter |
Kommentar | (ljudfilm) |
Censurnummer | 43582 |
---|---|
Datum | 1929-10-18 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2274 meter |
Kommentar | (stumfilm) |
Bildformat | 1.33:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Ljud på skiva |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2358 meter |
Längd i minuter | 86 min |
Akter | 9 rullar |
Säg det i toner blev en stor kritikerframgång. Med påtaglig förtjusning skrev man om styckets betagande enkelhet, om dess nätta och doftrika stockholmsskildring, om dess tilltalande oförarglighet och anspråkslösa älskvärdhet. Att de schlager filmen lanserade var efterhängsna och trevliga intygades.
"Säg det i toner fångar genast! Kameran gör ett stort svep över Stockholm och stannar här och där vid särskilt vackra vyer och i särskilt kära knutar. Fångar in Stadshuset, glider ner till klockan, där de gyllene gubbarna just träda ut och vacklande vandra sin korta väg in i muren igen. Och medan musiken vackert varierar Örjanslåten, kilar kameran till Slussen, och över till Söder, upp till en liten kåk på Söderbergen. (-)
Sedan kommer historien om en ung mans av folket törnbeströdda väg till en piga av börd. Manuskriptet har flera goda uppslag, som utformas ypperligt i musiken. Exempelvis den vandrande gårdsmusikantens dragspelslåt, som i herr Håkans fantasi och under hans pianohänder utformas till filmens och filmårets schlager -- 'Säg det i toner', Sylvains inte oävna vals, som man envist söker bli fri ifrån när man går hemåt från bio. Ett annat bra uppslag är biljetterna i spårvagnen, som hota att demaskera herr Adolphson som fru Hasselqvists älskare.
Mot slutet upphör manuskriptförfattarens inspiration (-).
Men ingenting kan försvaga intrycket att den första svenska ljudfilmen är ganska förtjusande. Folk applåderade hjärtligt efter båda avdelningarna, och med risk att såra SF:s direktör -- som inte tycker om ljudfilm -- måste vi konstatera att hans första ljudfilm blev en avgjord succès." (Robin Hood i StT)
"'Säg det i toner och inte i ord' lyder visserligen refrängen i Jules Sylvains ledmotivschlager, men det rådet går inte att följa här, ty det måste bli många ord, berömmande ord om vår första svenska tonfilm, som låter Stockholmsvåren i toner och bild tjusa, så som endast den kan tjusa. Och för att börja i ordning -- det bör väl i vår första tonfilmskapelse först bli tonerna, som skola ordas om. Om musiken i sin helhet behöver man blott påpeka att herrar Sahlberg och Schildknecht överträffat sig själva, och det vill sannerligen inte säga litet." (E-g i NDA)
"Håkan Westergren säljer spårvagnskvitton, drömmer, komponerar och älskar fullkomligt filmvirtuost. Hans veka stockholmstyp kommer ypperligt till sin rätt i denna lyriskt betonade stockholmsskildring. Och han är en god skådespelare. En ovanligt lyckad debut i älskarfacket. Sak samma med hjältinnan Elisabeth Frisk, en söt, hurtig och lagom slank stockholmsstudentska, som man inte har något emot, fast hon kanske bleknar en aning när den blodfullare Margit Manstad på höga klackar kommer in i handlingen. Jenny Hasselquist är med undantag för sminkningen en lika svår sirén som kollegerna i Hollywood. Stina Berg representerar det gemytliga folklustspelet med sitt moderliga leende. Det finns de som aldrig bli för gamla att liva upp en svensk film." (SocD)
"Säg det i toner är inte 'ett återupplivande av gammalsvensk filmtradition' eller något annat högtidligt. Däremot är den en fin och försynt komedi, som man sitter och myser förnöjt åt och trivs innerligt bra med. Naturligtvis kommer den att väcka genklang inom hela Sverige. Att den helt vann stockholmarnas hjärtan, bevisade premiärpublikens välvilliga hållning. De applåder, som hälsade de båda avdelningarna, voro de hjärtligaste och långvarigaste, som på länge beståtts en svensk film." (Siglon i SvD)
Med Säg det i toner avslutas den svenska filmens 1920-tal i triumfens tecken: den blev en enastående publikframgång inom Sverige.
Samtidigt inleder den en ny epok, ljudfilmens.
Fridolf Rhudin-filmen Konstgjorda Svensson (1929/3) hade visserligen framförts med inslag av sång och musik på skiva, men Säg det i toner var uppenbarligen den första svenska långfilmen som beståtts med ljud i stort sett från början till slut.
Det är också den film som i svensk filmhistorieskrivning allmänt kommit att betecknas som vår första ljudfilm. I samtiden betecknas den ofta som "tonfilm". Det är därvid väl att märka, att filmen inte inrymde något tal. Dialogen framfördes som i vanlig stumfilm medelst texter. Ljudet utgjordes sålunda dels av sång- och musik!inslag, dels sannolikt av effekt- och atmosfärljud.
Eftersom ljudanläggningar ännu en tid saknades på landets flesta biografer framfördes filmen också som stumfilm. Det förefaller emellertid som om de biografer som hyrde stumfilmen också hade möjlighet att hyra vanliga grammofonskivor med filmens schlager att framföras med grammofonförstärkare och högtalare i någon sorts primitiv synkronisering.
Filminspelningen påbörjades i mitten av juni 1929 och synes ha avslutats ungefär i månadsskiftet juli-augusti. De utsökta bilder av gatulivet i Stockholm som förekommer så ymnigt i filmen är upptagna med dold kamera från en täckt varubil.
Musikinspelning och synkronisering kunde inte verkställas i Sverige, utan Svensk Filmindustri fick vända sig till ljudfilmsföretaget Lignose Hörfilm i Berlin, som 1929 var ett av de mest aktiva i den tyska filmbranschen. Med sitt s k Breusing-system hörde Lignose till de ljudfilmspionjärer som satsade på 33-varvsskivor som ljudbärare.
Musiken i Säg det i toner har enligt samtida uppgifter framförts av en tysk orkester. Skivorna är antagligen oåterkalleligen förkomna. Däremot finns ljudet till filmens förspel bevarat på skiva, Finurliga Fridolf (se do i Appendix), en talfilmsketch med Fridolf Rhudin och Weyler Hildebrand. Här förefaller emellertid själva filmen ha gått förlorad.
Säg det i toner lanserades också på den tyska biograf!repertoaren, under titeln Glücksmelodie, alternativt Akkorde der Liebe.
I Hasse Ekmans Jazzgossen (1958/20) är inspelningen av Säg det i toner rekonstruerad i några nostalgiskt-ironiska sekvenser, som emellertid har mycket lite av dokumentär sanningsprägel. Något liknande kan sägas om de livfulla beskrivningar av inspelningsarbetet som Edvin Adolphson själv i olika sammanhang lämnat: de är ofta mer präglade av författarens berättarfantasi än av hans sanningslidelse.
1929-06-17 | 1929-08-10 | |||||
Lignose Hörfilm System Breusing GmbH | Berlin | Tyskland | (ljudstudio) | |||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | (ateljé) | |||
Tekniska Högskolan | Stockholm | |||||
Hasselbacken | Stockholm | |||||
Gröna Lund | Stockholm | |||||
Stadsgården | Stockholm | med flera Stockholmsmiljöer |
Sverigepremiär | 1929-12-26 | Röda Kvarn | Gävle | Sverige | ||
---|---|---|---|---|---|---|
1929-12-26 | Röda Kvarn | Helsingborg | Sverige | |||
1929-12-26 | Palladium | Stockholm | Sverige | 86 min | (ljudfilm) | |
1929-12-26 | Svea | Sundsvall | Sverige | |||
Urpremiär | 1929-12-26 | Röda Kvarn | Gävle | Sverige | ||
1929-12-26 | Röda Kvarn | Helsingborg | Sverige | |||
1929-12-26 | Palladium | Stockholm | Sverige | 86 min | (ljudfilm) | |
1929-12-26 | Svea | Sundsvall | Sverige | |||
Cinemateksvisning | 2017-09-26 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2017-09-26 |
Originaltitel | Säg det i toner | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1929) |
Textförfattare | Karl-Ewert | (1929) |
Sångare | Hilmer Borgeling | (dubbar Håkan Westergren) |
Originaltitel | Varje liten tanke | |
---|---|---|
Kompositör | Sonja Sahlberg | (1929) |
Textförfattare | Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson | (1929) |
Originaltitel | Hund och katt | |
---|---|---|
Kompositör | Rudolf Sahlberg | (1929) |
Edvin Adolphson | (1929) | |
Björn Schildknecht | (1929) | |
Karl Wehle | (1929) | |
Textförfattare | Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson | (1929) |
Sångare | Karl Wehle |
Originaltitel | Hjärtan som brinna | |
---|---|---|
Kompositör | Schild | (1929) |
Grews | (1929) | |
Textförfattare | Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson | (1929) |
Originaltitel | Sjungom studentens lyckliga dag | |
---|---|---|
Kompositör | G***** | (1851) |
Textförfattare | Herman Sätherberg | |
Sångare | kör |
Originaltitel | Fjäriln vingad syns på Haga | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Michael Bellman | (1791) |
Textförfattare | Carl Michael Bellman | (1791) |
Sångare | kör |
Originaltitel | Ulla! Min Ulla | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Michael Bellman | (1791) |
Textförfattare | Carl Michael Bellman | (1791) |
Sångare | kör |
Originaltitel | Vila vid denna källa | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Michael Bellman | (1790) |
Textförfattare | Carl Michael Bellman | (1790) |
Sångare | kör |
Originaltitel | Är jag född så vill jag leva | |
---|---|---|
Kompositör | Carl Michael Bellman | |
Textförfattare | Carl Michael Bellman | |
Sångare | kör |
Minns ni? (1993) | Citat ingår från | Säg det i toner (1929) |
Brev |
Direktörer |
Ekonomiskt obestånd |
Falska identiteter |
Fester |
Gondol |
Kompositörer |
Konduktör |
Kontor |
Lyxvilla |
Mobbning |
Musikförlag |
Olyckstillbud |
Otrohet |
Ryktesspridning |
Societet |
Spårvagn |
Stockholm/Gröna Lund |
Stockholm/Hasselbacken |
Stockholm/Stadsgården |
Stockholm/Södermalm |
Stockholm/Tekniska högskolan |
Styvmödrar |
Sångare |
Tivolin |
Upphöjelse |
Valborgsmässoafton |
Äktenskap |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2254 |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2256 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2254 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | AB Offsettryck |
Affischdesign | Nils Gustaf Granath |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Säg det i toner |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Omfång | 15 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Lyckomelodien. |
Omfång | 98 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Lyckomelodien. |
Omfång | 107 s. Miljölista (8 s.) ingår. Musikschema (3 s.) och spelplan (7 s.) förvaras i plåtskåp. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Omfång | 15 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Die Glücksmelodie. |
Omfång | 4 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 14 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |