Originaltitel | Skyddsängeln |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Förlaga | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1990-02-23 |
Philip Zandén
Jacob
Etienne Glaser
Joel Birkman, inrikesminister
Malin Ek
Livia Birkman, hans hustru
Björn Kjellman
Welja, Joel och Livias son
Gunilla Röör
Katja, Joel och Livias dotter
Lena Nylén
Jessica, Joel och Livias dotter
Prisbelönat kammardrama om högborgerlig minister som mordhotad reser till sitt sommarställe med familjen och en livvakt, som visar sig vara medlem i politisk organisation och...
Filmen är tillägnad John Cassavetes.Flimrande dokumentära bilder från brutala attacker av polis och militär mot demonstranter, från olika tider och på olika håll i världen. I...
Kritikerna var över lag mycket positiva till filmen.Hanserik Hjertén, DN: "Låt det bli sagt med en gång: Skyddsängeln är en imponerande återkomst av Suzanne Osten efter...
Prisbelönat kammardrama om högborgerlig minister som mordhotad reser till sitt sommarställe med familjen och en livvakt, som visar sig vara medlem i politisk organisation och planerar att mörda ministern.
Den diktatoriska inrikesministern, spelad av regissören Suzanne Ostens följeslagare Etienne Glaser, är med familjen på deras sommarställe. Det är vid 1900-talets början och ministern har slagit ner ett studentuppror och dömt några av de skyldiga till döden. Domarna har väckt mycket ilska och mordhot riktas mot ministern. Han anställer en livvakt som får spendera sommaren med honom och hans familj. Utan att de vet om det är livvakten medlem i en radikal politisk organisation som planerar att mörda ministern. Livvakten, spelad av Philip Zandén, vävs under sommaren in i familjens relationer och får allt svårare att hålla sig till det hemliga uppdraget.
Suzanne Osten, vars föregående film Livsfarlig film inte togs emot väl, fick en revansch med Skyddsängeln. Malin Ek, som spelar ministern fru, belönades med en Guldbagge för bästa skådespelerska och filmen rönte uppmärksamhet utomlands. Den visades på filmfestivalen i Cannes, nominerades till det europeiska filmpriset Felix, prisbelönades på den nordiska filmfestivalen i Rouen och visades med framgång på biografer i USA. Även kritikerna på hemmaplan var positiva. I Expressen skrev Bernt Eklund: ”Skildringen av familjen är mästerlig. Ett fort och ett fängelse - men framför allt en levande organism utanför världen men en del av världen likafullt. En sensuellt varm, för att inte säga överhettad, atmosfär bäddar in motsättningarna … Suzanne Osten behärskar de stora uttrycken, vet hur hon ska använda de vidlyftiga gesterna och de drastiska bilderna – kan ta de våghalsiga sprången utan att landa i patetik och pinsamhet. Hennes bilder av högborgerlighetens odiskreta charm är roliga och drastiska.”
Osten arbetade som vanligt med ensemblen från sin teater Unga Klara och liksom många gånger förr improviserade de till stor del fram filmen, som är ett tätt kammardrama. De repeterade scenerna men inte själva replikerna och ägnade mycket tid åt att utforska relationerna mellan familjemedlemmarna, mamman som stöttar maken bäst hon kan och de snart vuxna barnen som ifrågasätter faderns principer. Likt många Ostens verk är barnens beroende av föräldrarna ett närvarande tema.
Filmen är också en tydlig uppgörelse med borgerligheten. Livvakten som kommer från en helt annan värld än ministern och hans familj får kliva rakt in i deras universum. Med hans hatiska blick synliggörs deras liv och isolering från andra delar av samhället, samtidigt som hans egen världsbild inte blir lika självklar när han så fysiskt blir en del av deras värld.
Sammantaget ställer Osten och hennes ensemble frågan: Har man någonsin rätt att döda en annan människa?
Osten dedikerade filmen, som byggde på romanen "Der letzte Sommer, Eine Erzählung in Briefen" av Ricarda Huch, till den amerikanske filmregissören John Cassavetes. Hon har förklarat varför: ”När det gäller film har just Cassavetes lärt mig väldigt mycket. Han hade en speciell kärlek till skådespelarkonsten och till teatern, en kärlek som jag delar.”
Lova Hagerfors (2015)
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Scenograf | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
Produktionsassistent | |
Pressinformation | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Elektriker | |
Elassistent | |
Passare | |
Passarassistent | |
Ljussättare | |
Negativklippning | |
Musiker |
|
Snickare | |
Dekormålare | |
Rekvisita | |
Kläder | |
Maskör | |
Smink | |
Garderobiär | |
Klippassistent | |
Mixning | |
Grafisk form | |
Övrig medarbetare |
|
Philip Zandén | Jacob | ||
Etienne Glaser | Joel Birkman, inrikesminister | ||
Malin Ek | Livia Birkman, hans hustru | ||
Björn Kjellman | Welja, Joel och Livias son | ||
Gunilla Röör | Katja, Joel och Livias dotter | ||
Lena Nylén | Jessica, Joel och Livias dotter | ||
Hanna Hartleb | Hanna | ||
Pia Bæckström | Maria Demodov | ||
Tuncel Kurtiz | Ivar | ||
Reuben Sallmander | Konstantin | ||
Sven Lindqvist | polisministern | ||
Lars Wiik | sekreteraren | ||
Christer Flodin | röst | ||
Rikard Wolff | röst |
Produktionsbolag | Mekano Pictures AB | ||
---|---|---|---|
Stiftelsen Svenska Filminstitutet | |||
Sveriges Television AB TV2 | |||
Sandrew Film & Teater AB | |||
AB Filmhuset KB | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | ||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2017 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Studio S Entertainment | 2015 | |
Laboratorium | Sveriges Television Filmlaboratoriet | ||
Mixning | Sonet Studios AB | ||
Grafisk design | Nordisk Reklam | ||
Tack till | Beijers Auktioner AB | ||
Antikhandelshuset Portobello AB | |||
AB Stopalo |
Filmen är tillägnad John Cassavetes.
Flimrande dokumentära bilder från brutala attacker av polis och militär mot demonstranter, från olika tider och på olika håll i världen. I ett land någonstans någon gång kring 1912 är Joel Birkman inrikesminister. Studenterna vid universitetet kräver demokrati. En upprorsledare, Demidov, arresteras och döms till döden. Birkman beordrar polisen att med största möjliga brutalitet slå till mot demonstranterna som kräver hans frihet. Universitetet stängs.
De upproriska träffas och beslutar att inrikesministern ska mördas. Jacob utses för uppdraget. Han ska ta anställning hos ministern som livvakt och på så sätt vinna hans förtroende. Uppdraget ska utföras under sommaren.
Jacob kommer till inrikesministerns sommarbostad på landet. Han träffar resten av familjen, den hysteriskt oroliga hustrun Livia, döttrarna Katja, som är kritisk mot sin far och hans metoder, och Jessica, som attraheras av den unge främlingen, samt sonen Welja, levnadsglad men undflyende.
Jacob lever ihop med familjen, äter ihop med dem, deltar i lekar och diskussioner. Men han tänker hela tiden på när han ska komma åt att döda ministern, och ofta har han fantasier om detta. Jacob fungerar också som ministerns sekreterare och skrivhjälp, men så småningom införskaffas en skrivmaskin.
Livia är oerhört nervös för att något ska hända maken. Hennes nervositet blir inte mindre av att hon en gång träffar Jacob på toaletten vid makarnas sovrum. Denne låtsas att han gått i sömnen.
Ministern är stor musikälskare och familjen spelar ofta kammarmusik tillsammans. Jacob förförs av båda döttrarna och även till sonen har han ett ambivalent förhållande. Livia oroas också av detta. Diskussionerna mellan Katja och hennes far övergår i gräl när det avslöjas att hon haft samröre med den dödsdömde Demidov. Ministern blir inte heller blidkad av ynglingens moder som söker upp honom för att be för sin sons liv, till ingen nytta. Ministern är en principfast man. Jacob försöker tala honom till rätta, men Birkman vägrar att släppa efter en tum för att möta motståndaren.
En dag går skrivmaskinen sönder. Den lämnas på reparation, men tas om hand av revolutionärerna, som preparerar den med en bomb som utlöses då han skriver j.
När ministern en morgon vaknar och någon har lagt ett hotelsebrev på hans säng vet Livias oro inga gränser. Ministern är dock obeveklig i sin linje. Han blir ännu mer övertygad om att hans linje är den rätta.
Katja och Welja skickas till Paris för att studera. Den minerade skrivmaskinen kommer tillbaka från "reparationen" och Jacob lämnar ministern. Denne skriver ett brev till sina barn i Paris. När han skriver sitt namn ("Joel") utlöses bomben.
Censurnummer | 129011 |
---|---|
Datum | 1990-02-12 |
Åldersgräns | Tillåten från 11 år |
Originallängd | 2957 meter |
Kommentar | Aktlängder: 501-479-520-510-462-485 m. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudsystem | Dolby Stereo 04 |
Färgtyp | Svartvit och färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2957 meter |
Längd i minuter | 108 min |
Akter | 6 rullar |
Dialogspråk |
|
Kritikerna var över lag mycket positiva till filmen.
Hanserik Hjertén, DN: "Låt det bli sagt med en gång: Skyddsängeln är en imponerande återkomst av Suzanne Osten efter fallisemanget med Livsfarlig film. Här har hon fått fäste igen för sin rastlöst spelande fantasi i ett stycke användbar verklighet - en mordhotad maktmänniska och hans privatliv. (-)
Ändå är det inte de politiska resonemangen som är intressantast i Skyddsängeln. Det är i stället Ostens sätt att gestalta de mänskliga relationerna, och här skiljer hon sig radikalt från Ricarda Huchs berättelse som filmen bygger på och som är en brevroman i konventionell utformning.
Osten bryter upp romanens lugna yta och driver fram en mer orolig berättarstil som speglar konflikter och mångtydigheter. Med bilder och kamerarörelser skruvar hon upp en inre situation och ger den intensivt åskådliga och lätt absurda drag.
Den här 'vildheten' hos Osten känns igen. Den är beundransvärt djärv och riskabel, lyckas storartat ibland och faller platt till marken ibland.
Här, i Skyddsängeln, är hon övervägande framgångsrik, ger sin estetik ett delvis nytt ansikte genom att skapa en intimitet och förtätning på en krympande spelplats där allt samverkar till effekten: här är Göran Nilssons överraskande, svartvita foto lika viktigt som skådespelarnas insatser. (-)
Det är trevligt att äventyret Osten är i gång igen!"
Elisabeth Sörenson, SvD: "Användandet av gamla journalfilmer har blivit ett slags konvention inom spelfilmen. Någon gång kan den naturligtvis ha en förstärkande effekt men mestadels blir det bara beskäftigt och övertydligt. Det förvånar mig att Suzanne Osten tillgripit metoden när hon i övrigt visar sig lita på publikens fattningsgåvor i en film vars underton är dualismen; den som finns runt om i tillvaron och den vi har inom oss.
Hennes eget bildspråk klarar detta. Det har här en milt verkande spänning; en ofrånkomlig oro som drar genom sommarens fullhet. (-)
Svartklädd anländer [Jacob] och svartklädd förblir han sommaren igenom; en socialt osäker människa ängsligt korrekt i sin klädsel. Han kommer till en krets av aristokrater trygga nog för ett ledigt uppträdande. Familjen har genom åren utbildat en egen ton. Och där är han, den utanförstående - och han har sitt uppdrag. Men det har sin komplikation. Familjen öppnar sig för honom, välkomnar honom, förälskar sig i honom. Han förblir inte opåverkad av denna vackra, på ytan fördrömda värld där man nojsar, älskar, musicerar och plockar rosor.
Skyddsängeln är, med ovan anförda reservation, Suzanne Ostens klaraste film: här finns mycket litet av psykologiserande bråte och symbolik. Hon tvärtom reducerar med symbolisk verkan: när Jacob mot slutet går sin ensamma väg spelar ljuset över nakna golv- och väggytor som på en målning av Hammershøi."
Bernt Eklund, Expr: "Skildringen av familjen är mästerlig. Ett fort och ett fängelse - men framför allt en levande organism utanför världen men en del av världen likafullt. En sensuellt varm, för att inte säga överhettad, atmosfär bäddar in motsättningarna.
Suzanne Osten behärskar de stora uttrycken, vet hur hon ska använda de vidlyftiga gesterna och de drastiska bilderna - kan ta de våghalsiga sprången utan att landa i patetik och pinsamhet. Hennes bilder av högborgerlighetens odiskreta charm är roliga och drastiska. (-)
Skyddsängeln är tillägnad den nyligen bortgångne John Cassavetes. Den skulle inte skämmas för sig som hyllning till Fassbinder heller."
Margareta Norlin, AB: "Det kan vara lika så gott att genast konstatera, att Suzanne Ostens nya film Skyddsängeln är en verklig filmisk fullträff. Filmisk förnyelse av det slag man längtat efter. Helt olik hennes tidigare bioäventyr, men ändå med omisskännligt ostenskt bomärke inbränt i celluloiden. (-)
Det är en bitvis mycket rolig film, trots sin täthet på idéplanet och allvaret bakom ämnet. Ett samtal i bild om livets komplikation, om att leva i överflöd med nöden utanför dörren och förstås - om kärlek. Och Osten landar problematiken i nuet genom inklippta dokumentära bilder från vår egen tid, blandade med de historiska revoltdokumenten. (-)
Den enda reservation jag har är en viss återkommande kluvenhet hos Osten; att ständigt tala om vikten av känslor, utan att det väcker känslor hos åskådarna. Hennes verk väcker tankar. Det är svårt att bestämma sig för om denna distansering är enbart av godo, och om den är avsiktlig eller ej."
Annika Gustafsson SDS: "Det kyliga, litet blodfattiga, draget i Suzanne Ostens föregående verk, Livsfarlig film, är som bortblåst i Skyddsängeln. Här vibrerar nästan varje sekvens av både känslomässig och intellektuell rörelse och en lust att berätta i bild - från den starka, dokumentära, collageartade inledningen till finalens nödvändiga explosion och ställningstagande för den nya, självständiga och psykologiskt avskilda människan.
Som personinstruktör, eller kanske snarare inspirerande ledare för ett skådespelarkollektiv, firar Suzanne Osten triumfer. Framför allt Etienne Glaser och Malin Ek men även Philip Zandén och de yngre Björn Kjellman, Gunilla Röör samt Lena Nylén är oavbrutet fängslande i sina nyansrika, aldrig förutsägbara, tolkningar."
Maria Rudberg, Arbetet: "Här får frågor om maktens ansvar, statens rätt och människans prestige liv och angelägenhet med besöket av den dödsdömdes mor som uppfordrande kulmen. (-)
Skyddsängeln har ett eget filmspråk som någon gång kan förefalla pretentiöst men oftast balanserar rätt, med hjärtat i halsgropen. Den ställer avgörande frågor på ett både roande och mångbottnat sätt. Den tar åskådaren på allvar och tilltror oss egna tankar. Den leker med melodramens attribut utan att falla i dess gropar. Den är intelligent utan att vara överlastad, och den är en lovande början på 90-talet för svensk film."
Filmen bygger på Ricarda Huchs roman från 1910, med originaltiteln "Der letzte Sommer".
I samtal med Helena von Zweigbergk säger Osten om filmen: "Ett tag tänkte vi sätta upp historien på teatern. Så fick jag en idé om hur den skulle kunna se ut som film. Så började det långa loppet, när man ska ut och övertyga olika finansiärer.
Etienne hade själv tänkt sig spela den som nu heter Jacob, men nu har tiden gått så det är han som är ministern. Så fadersmordet görs upp mot honom själv, vilket inte varit en odelat lätt uppgift. Det handlar också om att acceptera sina nya positioner som skådespelare.
För mig var en ingång till filmen ministern och ministerns fru, som spelas av Etienne Glaser och Malin Ek. Deras liv tycker jag handlar mycket om mig själv, som jag är nu. De är i en privilegierad situation som vi i den vita svenska medelklassen befinner oss i världen.'
Skyddsängeln är en sorts kollektivfilm och en stor del av dialogen är improviserad: 'Vi repeterade aldrig replikerna, utan enbart scenernas innehåll. Vi arbetade också länge och mycket med relationerna och kontakterna familjemedlemmarna emellan.
Inte minst för att få fram känsla och karaktär, sådant som ligger i sättet att se på - och röra vid - varandra. Och därmed berättar bilderna vad replikerna inte alltid uttalar. (-)'
Skyddsängeln har Suzanne Osten dedicerat till filmskaparen John Cassavetes, som dog i början av förra året. På så sätt vill hon visa att allt hon lärt sig, har hon lärt sig av någon annan.
'- När det gäller film har just Cassavetes lärt mig väldigt mycket. han hade en speciell kärlek till skådespelarkonsten och till teatern, en kärlek som jag delar.'" (SDS 17.2.1990)
Malin Ek kommenterar den improviserade dialogen: "När man i närbild skall reagera på en replik som man hört upprepas gång på gång finns ju en risk att reaktionen falnar, därför prövade hon att låta motspelaren säga precis vad som helst - det blev de mest häpnadsväckande saker och det var väldigt roligt. Ljudet får visserligen eftersynkroniseras. Men vinsten är levande reaktionsbilder som kan klippas in där det passar." (SvD 22.8.1989)
Filmen rönte viss uppmärksamhet utomlands. Den visades i Cannes i serien Quinzaine des Réalisateurs, nominerades till en Felix, det europeiska filmpriset, och prisbelönades vid den nordiska filmfestivalen i Rouen. Den visades med framgång i New York, och Chicago Readers recensent tilldelade filmen fyra stjärnor. Signaturen Kell i Variety (14.3.1990) gav Skyddsängeln mycket beröm.
Produktionsassistenten Mats Edvard gjorde en bakomfilm om Skyddsängeln, kallad Suzanne Osten under arbetet med Skyddsängeln. Den var i färg medan Ostens film är i svartvitt. Hon kommenterar detta i GP (23.2.1990): "Egentligen valde jag svartvitt för att kunna måla ännu mer nyanserat - och jag uppfattar det som en färgfilm ändå, säger Suzanne Osten när hon besöker Göteborg tillsammans med Philip Zandén för att presentera Skyddsängeln.
Skillnaden i nyansrikedom framgår när man i Mats Edvards film ser scener repeteras i färg och sedan i färdigt skick i svartvitt. Och det är inte till färgens fördel."
Malin Ek tilldelades en Guldbagge för sin roll i Skyddsängeln. Hon erhöll desutom Felix, det europeiska filmpriset, för bästa kvinnliga biroll.
Originaltitel | Der letzte Sommer. Eine Erzählung in Briefen (Roman) | |
---|---|---|
Författare | Ricarda Huch | |
Översättare | Madeleine Gustafsson |
Körunda säteri | Ösmo, Södermanland | Sverige |
Festivalvisning | 1990 | Cannes | Frankrike | |||
---|---|---|---|---|---|---|
Sverigepremiär | 1990-02-23 | Sandrew | Göteborg | Sverige | ||
1990-02-23 | Metropol | Malmö | Sverige | |||
1990-02-23 | Grand 1 | Stockholm | Sverige | samt ytterligare två platser | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2012-11-21 | |||||
Dvd-release | 2015-05-18 | Sverige | (utgiven i samlingen "det bästa av Suzanne Osten - Film, feminism och galenskap") | |||
Cinemateksvisning | 2017-03-25 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2017-03-25 | |||||
TV-visning | 2020-06-29 | SVT1 | Sverige |
Originaltitel | Trio, piano, stråkar, D. 929, op. 100, Ess-dur | |
---|---|---|
Kompositör | Franz Schubert |
Originaltitel | Tannhäuser und der Sängerkrieg auf der Wartburg | |
---|---|---|
Kompositör | Richard Wagner | (1845) |
Textförfattare | Richard Wagner | (1845) |
Originaltitel | Drums and Bells nr 1-8 | |
---|---|---|
Kompositör | Sten Källman | |
Biboul Darouich | ||
Instrumentalist | Sten Källman | (trummor) |
Biboul Darouich | (trummor) |
Pris | Stockholm | 1991 | Michal Leszczylowski | (filmklipparnas Sfinx) | |
---|---|---|---|---|---|
Guldbagge | Stockholm | 1991 | Bästa skådespelerska | Malin Ek | |
Confédération Int. des Cinémas d'Art et d'Essai | Figueira da Foz | 1990 | |||
European Film Award | Glasgow | 1990 | Malin Ek | (bästa kvinnliga biroll) | |
Fédération Internationale des Ciné-clubs | Figueira da Foz | 1990 | |||
Festivalpris | Figueira da Foz | 1990 | (silverplakett (andra priset), t.m. Franta och Small White House) | ||
Kristiansand | 1990 | (Nordisk Panorama; publikpriset) | |||
Lûbeck | 1990 | (hedersomnämnande) | |||
Rouen | (distributions pris om 10 000 fr) | ||||
Rouen | Suzanne Osten | (ett personligt stipendium om 10 000 fr) |
Attentat |
Sekelskifte |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2950 |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2942 |
Typ | Lågkontrastkopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2957 |
Typ | I-band |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SKYDDSÄNGELN |
Tryckeri | Midas Trycksaker AB |
Affischdesign | Nordiska reklam |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SKYDDSÄNGELN Regi Suzanne Osten |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SKYDDSÄNGELN Regi Suzanne Osten |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | A film By Suzanne Osten THE GUARDIAN ANGEL |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 45 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Manus av Etienne Glaser, Madeleine Gustafsson, Suzanne Osten. Efter Ricardo Huchs roman Der letzte Sommer. |
Omfång | 75 s. Inledning (3 s.) och rollista (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Filmsynopsis. Skyddsengeln. Av Etienne Glaser, Madeleine Gustafsson, Suzanne Osten. Efter Ricardo Huchs roman Der letzte Sommer (1910). |
Omfång | 91 s. Rollista (1 s.), miljöbeskrivning (3 s.) och epilog (2 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Manus av Etienne Glaser, Madeleine Gustafsson, Suzanne Osten. Efter Ricardo Huchs roman Der letzte Sommer. |
Omfång | 121 s. Inledning (5 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The guardian angel. |
Omfång | 44 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | L'ange gardien. |
Omfång | 34 s. |
Språk | Franska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 6 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Franska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Färg |
Bärare | DCP |
Längd i minuter | 108 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | WAV |