13 stolar (1945)

Media (56 st)

Filip Palm är kontorist på ett stort företag i en liten stad. Hans hobby är att göra uppfinningar.

En dag får Filip genom en advokat veta att han har ett arv att hämta i Stockholm. Hans faster Agathe är död. Han säger genast upp sig.

På tåget till Stockholm träffar Filip en ung vacker kvinna, Gun Svärdsjö, och han blir omedelbart förälskad.

Arvet är inte riktigt vad Filip föreställt sig -- 13 Karl Johan-stolar som står uppradade i fasterns ödsliga våning.

Gottfrid Andersson, dörrknackare och mångsysslande affärsman, dyker upp i våningen, och när han får höra historien om arvet, erbjuder han Filip att sälja stolarna. Det skulle i alla fall ge lite pengar. Filip slår till.

Faster Agathes porträtt hänger på väggen. Filip tittar närmare på det och upptäcker på baksidan ett brev, som meddelar att det i stoppningen på en av stolarna finns -- 100.000 kronor.

Filip skyndar till Gottfrid, som dock hunnit sälja alla stolarna. Filip tvingas avslöja sin upptäckt för Gottfrid och gå med på att denne ska få en del av pengarna, om de kan återfinnas. Sedan börjar en hetsig jakt från stolköpare till stolköpare.

De börjar hos de unga makarna Bergman, som råkat hamna i en äktenskaplig kris just pga stolen, som hon köpt bakom hans rygg. Husfriden räddas genom att Filip och Gottfrid återköper stolen. Men det finns inga pengar i den.

Sökandet fortsätter på en polisstation, ett modehus, en barnträdgård, en dansskola där Filip blir tvungen att dansa ryska danser, ett varuhus, en antikvitetsaffär, ett mentalsjukhus där Filip och Gottfrid blir tvångsintagna och placeras i madrasserad cell samt en auktionskammare. Allt förgäves.

De fortsätter hos skådespelerskan fröken Haller där Filip får tjänstgöra som massör och hos en författare i starkt behov av arbetsro. Inga pengar.

Hos en kvinnlig skilsmässoadvokat har Filip hjälp av Gun, som han efter det omtumlande mötet på tåget hållit kontakt med. Men ännu inga pengar.

Nu återstår bara en stol. Den visar sig ha hamnat i en förläggning för flyktingbarn, och när Filip, Gun och Gottfrid anländer dit, håller föreståndarinnan just ett tal. Hon tackar den ädle givaren för den storslagna gåvan. Varken Filip, Gun eller Gottfrid kan förmå sig att begära stolen med innehåll tillbaka.

Filip reser hem, betryckt. Utan vare sig pengar eller arbete är giftermål med Gun inte att tänka på. Han återvänder till sin gamla arbetsplats för att hämta några personliga tillhörigheter. Där upptäcker han att en kemisk lösning blivit utslagen på ett skrivmaskinspapper. Han sätter det i maskinen -- och upptäcker att han kan skriva på det utan att använda färgband. Äntligen har en av hans uppfinningar slagit väl ut.

Uppfinningen tryggar Filips framtid. Han kan gifta sig med Gun. Och tillsammans med Gottfrid startar han ett företag, som snabbt visar sig lönsamt.

Pressreaktion Svensk filmografi

MT (Helge Åkerhielm): "Regissören, Börje Larsson, borde nog ha hållit ett snabbare tempo, för att nu börja med anmärkningarna: Några longörer kan inte frånkännas filmen och författaren -- identisk med regissören -- har haft utomordentligt svårt att få den obligatoriska kärlekshistorien att gå ihop med huvudhandlingen. Men långa stunder rycks man verkligen med av dårfinkerierna, så t ex i den härliga scenen på dansinstitutet och under båda kumpanernas nödtvungna kamperande i sportaffären. Med alla brister är detta säkerligen det bästa svenska lustspelet på mycket länge.

Detta beror i så fall mycket på skådespelarprestationerna. Fråga är väl om inte Åke Söderblom är vår bäste filmkomiker just nu. Han har lika litet som de flesta andra någon egentlig variationsförmåga, men det ligger något mänskligt vinnande över den typ han genomför, han tar villigt sin givna plats i handlingens ram och han blir aldrig falsk eller oäkta."

Expr (Frans B Liljenroth): "Uppslaget -- från en rysk roman -- med jakten på 100.000 kronor som ligger instoppade i en av tretton stolar är inte illa, men det är fasligt valhänt och hackigt genomfört. Det hela blir bara en massa på varandra staplade episoder eller rättare sagt sketcher, och intresset sjunker -- trots enstaka fina soloprestationer -- i takt med antalet uppsprättade stolar som passerar revy. I filmens avslutning ligger en försonande vacker tanke, men då är det så dags, och för övrigt blir kontrasten mot det tidigare, halvhjärtade farsförsöket nästan makaber.

Åke Söderblom och Ludde Gentzel tjänar som sammanbindande länkar och förekommer ideligen. Tur att båda herrarna är så rutinerade, annars skulle det blivit rena katastrofen. En smula i överkant av det patenterat söderblomska får man förstås i alla fall, och det är otvivelaktigt Ludde Gentzel som är filmens verkliga ljuspunkt."

Ny Dag (G-d): "Ilfs och Petrovs 'Tolv stolar' hör till jordklotets roligaste böcker, men 90 procent av tjusningen ligger i sovjetmiljön, i det obestämda läge som är grundvalen för de fantastiska äventyren och i den obarmhärtiga driften med kontrarevolutionärerna och den borgerliga snikenheten. Omplanterad i ombonad svensk miljö förlorar upptågen trovärdigheten och påhittigheten tappar sin charm. Dessutom har man tappat bort tredje man i handlingen, den snikne prästen, som listat ut stolarnas hemlighet och konkurrerar med de båda huvudpersonerna, men då det i Sverige inte är passande att driva med näriga präster har hela tävlingsmotivet bortopererats. I boken hittas pengarna i trettonde stolen i en fackförening, som satsat pengarna i ett barnhem och så tillvida är man trogen mot uppslaget att de denna gång går till flyktingbarnen, om det än blir med ett fader vår på slutet.

De upptåg som den svenske författaren hittat på i stället är rätt ansträngda. Åke Söderblom spelar sig själv från tidigare filmer och Ludde Gentzel är rolig, även om han inte kan nämnas på samma dag, som den fantasifulle turkiske äventyraren Ossip i boken."

Kommentar Svensk filmografi

De båda ryska författarna Ilja Arnoldovitj Fajnzilber (1897-1937) och Jevgenij Katajev (1903-1942) skrev under pseudonymerna Ilja Ilf och Jevgenij Petrov romanen "Dvenadsat stuljev", utgiven 1928. Svensk översättning under titeln "Tolv stolar" utkom 1937.

Inspelningen av 13 stolar påbörjades 7.5.1945 och avslutades 17.7.1945.

13 stolar är ovanlig genom det stora antalet miljöer filmen avverkar. Enligt uppgift i flera tidningar förekommer inte mindre än 90 uppställningar mot normalt ungefär hälften.

Lillebil Kjellén, som har den största kvinnliga rollen i 13 stolar, arbetade även som scripta under inspelningen, sedan Anne-Marie Östergren drabbats av sjukdom.

Ämnet som sådant, i mer eller mindre förvanskad form ("fritt efter . . .", som termen lyder) har blivit föremål för talrika inspelningar i ett flertal länder. Här kan nämnas:

Dvanáct kresel/12 krzesel (1933) i Tjeckoslovakien av Terra (Brno) och Rex (Warszawa) som tjeckisk-polsk samproduktion, regi: Martin Fric och Michael Waszynski, med Vlasta Burian i huvudrollen. Filmen ej visad i Sverige.

Keep Your Seats Please (1936) i England av Associated Talking Pictures, regi: Monty Banks, med Geor!ge Formby i huvudrollen. Svensk premiär som Snurren direkt, 1940.

13 Stühle (1938) i Österrike av Emo-Film, regi: E W Emo, med Heinz Rühmann i huvudrollen. Svensk premiär som Tretton stolar, 1941. Denna inspelning var den närmaste förebilden till Börje Larssons manuskript.

It's in the Bag (1945) i USA av Manhattan Productions, regi: Richard Wallace, med Fred Allen i huvudrollen. Svensk premiär som Femte stolens hemlighet, 1945.

Das Glück liegt auf der Strasse (1957) i Tyskland av Rhombus-Film, regi: Franz Antel, med Walter Giller i huvudrollen. Filmen ej visad i Sverige.

The Twelve Chairs (1970) i Jugoslavien som amerikansk-jugoslavisk samproduktion av UMC Pictures och Crossbow Productions, regi: Mel Brooks, med Ron Moody i huvudrollen. Svensk premiär som Det våras för svärmor, 1975.

12 d 1 (1970) i Italien som italiensk-fransk samproduktion av COFCI -- CEF, regi: Nicolas Gessner, med Orson Welles i huvudrollen. Filmen skulle fått svensk premiär i TV1 den 12 maj 1980 som Tolv plus en, men visningen uppsköts på grund av den då rådande arbetskonflikten i Sverige.

Dvenadsat stuljev (1971) i Sovjetunionen av Mosfilm, regi: Leonid Gajdaj, med Arktsil Gomiasjvili i huvudrollen. Svensk premiär som 12 stolar, 1973. (SGW)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se