Il Capitano (1991)

Media (2 st)

Trippelmordet i Åmsele 1988 stod i förgrunden i Jan Troells försiktigt rekonstruerande och naturlyriska skildring av ung ungdom på vift, Il Capitano.

1988 inträffade de uppmärksammade Åmselemorden, ett trippelmord på en familj i den västerbottniska byn. Redan i samband med rättegångarna uttryckte Jan Troell en vilja att göra en film om dåden, vilket mötte kritik i media och även skapade viss tveksamhet hos regissören. Men tre år senare var det ändå premiär för hans naturlyriska skildring av ung rebellisk ungdom på vift. Titeln Il Capitano syftar på namnet på den manliga gärningsmannens rockband från tonårstiden.

Troell hade tidigt varit noga med att avsäga sig all spekulation, vilket också märks. Det är själva resan mot dramats höjdpunkt som är filmens mening, inte dåden. Tillsammans med filmens manusförfattare Per Olov Enquist hade Troell visat särskild hänsyn. Till exempel syns knappt offrens ansikten alls, vilket fick Aftonbladets Jan-Olov Andersson att tala om konstnärlig tvångströja, ”styrkan i scenerna minskar tveklöst när offren […] bara suddigt skymtar förbi i några sekunder”.

Frågan är om inte detta ovisade snarare skänker filmen en särskilt integritet. Fokus är helt och hållet på gärningsmännen, de två unga finländarna, i filmen kallade Jari (Antti Reini) och Minna (Maria Heiskanen) - han som självutnämnd kapten, hon som den lydiga soldaten. Vi får följa dem från deras första möte, från att han nästan handgripligen plockar upp henne i sin bil på gatan till, långt senare, deras avvikande minnesbilder efteråt, vem triggade egentligen vem?

Å ena sidan har vi hans dragningskraft, ett uppmärksamhetstörstande barn med utstrålning. Å andra sidan har vi hennes outgrundlighet, som hon i brist på annat dras till det oförvägna i honom. Men framför allt har vi kanske den unga ledan: det likgiltiga och utsiktslösa; huvudpersonernas kringflackande tillvaro som i filmen blir nästan förgörande, outhärdlig för åskådaren att bevittna, men också i det djupt betydelsefull.

Troell undviker med något undantag psykologiska förklaringsmodeller. Il Capitano är som en tillståndsskildring av ett par psyken, men också av sin omgivning, ett folkhemssverige bestående av ödemarker, tidningslöp och dansbandsgig. Om man så vill, ett slags ”Uppehåll i myrlandet”, för att anspela på Troells novellfilm från 1965 om en man som bestämmer sig för att checka ut ur vardagen. Il Capitano är visserligen en roadmovie - paret förflyttar sig mestadels i en vit Saab - men relativt händelselös. Det är dimma, dagg och en iscensättning av tomheten, fast avsevärt mindre tillspetsat än i regissörens dokumentär Sagolandet tre år tidigare.

En sinnligt observerande kamera och fint rytmiska övergångar förstärker intrycket här. Troell införlivar också ett stilla rekonstruerande berättande, skiftande perspektiv och små förskjutningar. I Sydsvenska Dagbladet jämförde Jan Aghed med bildlyrikern Terrence Malick, sannolikt också påmind om det besläktade temat i dennes debut Det grymma landet (1973). Indelad i nio kapitel, från ”Småtjuven” till ”Rekonstruktion”, låter filmen slutligen huvudpersonerna minnas händelserna från brottsplatsen. Flera lager av iscensättningar som sammantaget visar på det vanskliga i att rekonstruera med anspråk på objektivitet, oavsett om det gäller verklighet eller fiktion.

Il Capitano var Troells första spelfilm sedan Ingenjör Andrées luftfärd 1982 och blev ordentligt prisbelönad, Guldbagge för bästa film och även Silverbjörnen i Berlin för bästa regi.

Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Uppfinnare, kulturpersoner och en och annan pionjär"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Il Capitano
Svensk premiärtitel	Il Capitano
Internationell titel	Il Capitano
Samproduktionstitel	Il Capitano (Tyskland) Kaptajnen og hans kvinde (Danmark) Il Capitano - nuori kapinallinen (Finland)
Söktitel	Il Capitano Il capitano
Inspelningstitel	Mordet

Regi	Jan Troell
Manus	Per Olov Enquist (i samarbete med) Jan Troell Göran Setterberg
Producent	Göran Setterberg
Produktionsledare	Jaakko Talaskivi (i Finland) Peter Aalbæk Jensen (i Danmark)
Foto	Jan Troell
Musik	Lars Åkerlund Sebastian Öberg
Scenograf	Stig Limér Marjaana Rantama (i Finland) Peter Grant (i Danmark)
Klippning	Jan Troell
Ljudtekniker	Eddie Axberg Jussi Väntänen (i Finland) Panu Pohjola (i Finland) Carl Aage Hansen (som Nalle Hansen) (i Danmark)
Regiassistent	Jimmy Karlsson
Stuntregi	Kimmo Rajala (stuntman)
Scripta	Erja Dammert
Dialog	Maria Heiskanen (finsk dialogbearbetning) Antti Reini (finsk dialogbearbetning)
Verkställande producent	Göran Setterberg Jan Troell
Inspelningsledare	Kari Sara (i Finland) Lene Nielsen (i Danmark)
Produktionsassistent	Jimmy Karlsson Ulf Edling Kalle Chydenius (i Finland) Mif Damgaard (i Danmark)
Runner	Mif Damgaard
Produktionssekreterare	Haije Alanoja (i Finland)
B-foto	Timo Markko (i Finland) Søren Berthelin (i Danmark)
Fotoassistent	Torbjörn Andersson Håkan Holmberg
Elektriker	Søren Sørensen (i Danmark) Olavi Tuomi (i Finland)
Passare	Daniel Bergman Harri Laakso (i Finland) Gunner Nielsen
Ljussättare	Sten Lindberg
Negativklippning	Catrine Johansson
Optisk printer	Björn Selander
Exekutör	Mattias Helldén (musiker) Johan Söderberg (musiker) Lars Åkerlund (musiker) Sebastian Öberg (musiker)
Scenografiassistent	Simone Grau Larsen (i Danmark)
Rekvisita	Simo Sulva
Kläder	Gunnel Blomberg Tiina-Maria Seppo (i Finland)
Smink	Tina Johansson
Stunt	Arto Nyqvist
Ljudassistent	Peter Larsson Søren Lehmann Rasmussen (i Danmark)
Ljudläggning	Eddie Axberg Patrik Strömdahl Thomas Holéwa Klas Dykhoff Judith Bourque
Synkläggning	Susanna Edwards
Specialeffekter, ljud	Patrik Strömdahl
Mixning	Hans-Eric Ahrn
Övrig medarbetare	Jakob Setterberg Lars Åkerlund Sinikka Teleranta (bokföring) Berit Nilsson

Maria Heiskanen	Minna
Antti Reini	Jari
Berto Marklund	polisen
Antti Vierikko	Jari, 13 år
Harri Mallenius	läraren
Marjut Dahlström	lärarinnan
Eva Stellby	obducenten
Matti Dahlberg	pappan
Christina Frambäck	prästen
Ingemar Böcker
Elisabeth Douglas
Jenny Enqvist
Lars Fransson
Kalle Ropponen
Tomas Zolantin
Aimo Vehkaperä
Kimmo Rajala	stuntman
Arto Nyqvist	stuntman

Produktionsbolag	Four Seasons Venture Capital AB
	Panfilm AB		(©) för
	FilmTeknik AB
	Bold Productions AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet		(i samarbete med)
	Villealfa Filmproductions Oy
	Nordisk Film Production A/S
	Polyphon Film- und Fernseh GmbH
	Bayerischer Rundfunk (BR)		(med stöd av)
	Nordisk Film & TV Fond
	Suomen Elokuvasäätiö
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB	1991-2007
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2022
Distributör i Sverige (DVD)	Sandrew Metronome Distribution Sverige AB	2008-2015
Laboratorium	FilmTeknik AB
Sales	Telepicture Marketing Ltd	2022	World förutom svensk biograf
Övrigt bolag	Joson AB		(filmutrustning)

Minna förhörs av en polis.

- Varför sköt han egentligen? Talade ni om det?

- Nej, svarar Minna.

- Var du rädd för Jari?

- En gång sa han att han var rädd för mig. Tänk om det är sant.

- Sov ni alltid i bilen?

- Det var bara där han kände sig trygg, tror jag.

- Hur träffades ni?

- Det är länge sedan.

En text visas i bild: "Småtjuven".

Minna står och väntar på en buss, när Jari närmast tvingar henne att åka med i hans bil. Hon följer med honom hem.

I hans rum tittar hon på en pärm, medan han knäpper på en gitarr. Il Capitano, läser hon på pärmen. Är det ett band? Ja, svarar han. Mitt band.

Polisen hörs läsa högt ur Jaris brottsregister:

- En talanglös liten tjuv. Eller vad tycker du?

- Han sa att han en gång skulle göra något stort, säger Minna.

Det är en dag i skolan fler år tidigare. Fröken delar ut klasskort. Jari upptäcker att han är delvis skymd och protesterar hos fröken. Han vill ha pengarna tillbaka.

Sedan stjäl han en bil, blir jagad av polis och infångas.

"Drömmen"

- Så har vi det här med Köpenhamn. Och något om en abort, säger polisen.

- Vi var bara där, säger Minna.

Jari och Minna flyr från en lägenhet. De springer mellan murar. Jari säger att de ska åka vidare till Amsterdam. Minna säger att hon inte orkar. Hon ska ha barn. Vem fan har bett dig att bli på smällen? skriker han. Jag är kapten. Du är min soldat.

"Separation"

Minna besöker Jari i fängelse. Han är missnöjd över att hon inte har skrivit. Hon har nu en egen bostad. Jag vet att du inte bor ensam, säger han. Bostaden är min första egna grej, säger hon.

Jari har lämnat fängelset och kommer till Minna. Packa dina grejer, säger han. Vi ska till Amsterdam,

"Resan"

De reser omkring i bil. Jari byter bil flera gånger. Han stjäl vad de behöver. En gång kommer han till bilen med ett par kaniner som får följa med på resan.

Vid ett villainbrott hittar han en dubbelbössa i ett skåp.

"Sandkornen"

Jari sågar av piporna på bössan. Sedan provskjuter han.

Han knyter ett snöre om en PET-flaska. Den andra änden av snöret knyter han om avtryckaren. Sedan fyller han flaskan med sand. Flaskan blir nästan full, innan skottet går av.

"Kortleken"

Det är dans i ett hus vid landsvägen. Många bilar och bussar har samlats. Jari och Minna kör dit för att få något att äta. De dansar också.

- 15-åringen som mördades skrev i sin dagbok att han var på dansen, säger polisen. Såg ni honom?

- Det var så mycket folk, säger Minna.

Jari stannar bilen i natten. Minna säger att hon vill åka hem. Du bestämmer, säger han och håller fram en kortlek. Hon lyfter, och färgen på kortet bestämmer vägen.

De parkerar bilen avskilt. Jari laddar bössan och stoppar den i en kasse. Sedan går de ett stycke längs landsvägen. Minna känner sig trött och vill gå tillbaka. Jari hittar en cykel som han tar. Någon såg oss, säger Minna när de åker i väg.

En bil följer efter dem. Jari säger till Minna att springa till deras bil.

Två skott hörs.

Sedan blir någon jagad av Jari.

När Minna återser honom, tvättar han en blodig kniv i en bäck.

"Kaninerna"

Jari häller bensin över bilen och tänder sedan på.

Kaninerna! skriker Minna. Men nu är bilen övertänd. Djuren kan inte räddas.

Jari och Minna går längs en väg, när de erbjuds lift. I bilradion meddelas nyheten att två finska medborgare anhållits i sin frånvaro för de tre morden i söndags.

I tidningarna kan de läsa om sig själva. Det finns också stort uppslagna bilder. Mordparets egna semesterbilder, står det på Aftonbladets löpsedel.

"Flykten"

De jagas med polishelikopter. Men de lyckas hålla sig dolda, och kan ta sig ända till Danmark, innan polis kan gripa dem på en järnvägsstation.

"Rekonstruktion"

Vid polisens rekonstruktion påstår Jari att Minna har begått morden.

- Han säger att jag log mot honom där i skogen, berättar Minna. Tänk om det är sant?

- Varför skulle det vara sant? frågar polisen.

- Sedan tänkte jag: Nu är jag kapten. Han är soldat.

- Är det allt?

- Det finns ingenting mer.

Sedan upptas bilden av en avslutande text:

"Natten till den 3 juli 1988 mördades på en kyrkogård i en by i Västerbotten tre oskyldiga människor: man, hustru och deras femtonårige son.

Därför denna film."

Censurnummer	131092
Datum	1991-11-11
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2995 meter
Kommentar	Aktlängder: 501-424-497-545-549-479 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2995 meter
Längd i minuter	109 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Finska Svenska Danska

Pressreaktion Svensk filmografi

Il Capitano fick ett ljumt mottagande i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Men i andra dagstidningar var kritikerna översvallande med beröm.

Jan Aghed, SDS: "Som man kunde vänta sig är P O Enquists och Jan Troells version av Åmseletragedin kemiskt fri från spekulativa drag. Den utmärks också av ett makalöst bildberättande, som till fullo bekräftar Troells särställning som visuell diktare i sin samtids skandinaviska film, och förbluffande bra insatser från de båda amatörskådespelande finska ungdomarna i huvudrollerna. (-)

Vad som gör Enquists & Troells film enastående, förutom Maria Heiskanens och Antti Reinis stramt kontrollerade rollporträtt, regissörens eget lysande kameraarbete och användningen av musik, och placerar den på samma höga konstnärliga plan som Malicks, det är dess sammansatta och mångfasetterade perspektiv på en till synes enkel intrig, bland annat uttryckt i form av förskjutningar mellan det vi ser och det vi hör, dess komplicerade hållning till motivation och en överlägsen blick för bildens och klippningens psykologiska och stämningsskapande valörer.

I motsats till så många brottsliga och jagade kärlekspar på bio finns det ingen mytisk och idealiserande aura kring Jari och Minna. Filmen fritar henne, men först sedan den med en plågsam intensitet, som gör henne till den egentliga huvudpersonen, fokuserat hennes oförmåga och fruktan för att sätta en gräns för sin lojalitet. Han är långtifrån någon romantisk killer. Troell - vars namn här också får representera Enquists insats - ger honom mänsklighet genom att förankra hans beteende i upplevelser av svek och rädsla under pojkåren, däribland från mammans och en lärarinnas sida.

Utan att filmen någonsin blir demonstrativ kopplas denna inre skada till underlägsenhetskänslor som bara bilen kan kompensera, medan dess vidhängande aggressioner uppmuntras av kulturens perverterade underhållningsvåld. Traumat går ut över flickvännen för att till sist brisera på kyrkogården i Åmsele och i skogen i närheten då den tredje familjemedlemmen upprört knackar på rutan i ungdomarnas stulna bil. I all sin mönstergillt antydande realism hör de följande scenerna till de mest expressiva och skakande uttryck för våld fött ur blind rädsla och desperation som jag någonsin sett på en bioduk."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Filmen spelar på flera nivåer, ibland med en nästan kollageartad teknik. Berättelsen drivs fram under kapitelrubriker som Drömmen, Resan, Sandkornen, Kortleken, Kaninerna, Flykten och Rekonstruktionen, ord som står för både verklighet och symbolik.

Det är själva resan mot dramats höjdpunkt som är filmens mening, inte de ohyggliga dåden. Den färden går fram och tillbaka i tiden, också ner i Jaris barndom, där det finns en pojke som redan i tidiga tonår hamnade snett. Han får t ex ett raseriutbrott, när han på en klasskort ser sitt ansikte till hälften skymt. I detta extrema behov av att vara synlig, vara "någon", tycks Troell finna pusselbitar till gåtan Jari.

Barndomens bilder blandas med andra av Jaris och Minnas första möte och av tider de levde tillsammans eller var åtskilda, men ändå förenade i ett ömsesidigt, komplicerat beroende. (-)

Den slump som styr så många i Kieslowskis filmer styr också Minnas och Jaris handlingar. Så blir Il Capitano likt Dekalogen ett inlägg i existentiella frågor som rör ansvar och skuld. Frågor som är nödvändiga att belysa, när samhället ser ut som det gör - torftigt, upplöst och otryggt som Jaris barndomsland, likgiltigt och tomt som Jaris och Minnas.

De levde tillsammans i ett utanförskap, där rädsla skapar våld och där den frusna känslan deformerar. Jaris förvridna ansikte strax efter dådet glömmer jag inte ¿ i det syns bilden av en omänniska. (-)

Det finns ingenting av spekulation i denna film, bara djupt allvar. Men för åmseleborna går det nog inte att skilja på verkligheten och filmen - för dem förblir Il Capitano en provokation, kanske ett övergrepp.

Men för oss andra? Visst är denna berättelse från dagens Sverige en provokation, men i kraft av sitt ärende, genom sina ödsliga tidsbilder och de känslor den väcker. Il Capitano tar ett isande grepp om hjärtat, eftersom man anar att den kommer nära sanningen om det tvåtredjedelssamhälle som vi helst vill förneka. Jan Troell är unik i sin jakt på samtidens anda."

Jan-Olov Andersson, AB: "Filmens främsta brist är att den bakgrund vi får av Jaris och Minnas liv känns ytlig. Troell gör så stor sak av ett klassporträtt där Jari står skymd bakom en annan elev att man lite elakt undrar om regissören menar att ett taskigt skolfoto förvandlade Jari till mördare. Så mycket annan bakgrund får vi nämligen inte; föräldrarnas roll och (eventuella) skuld nämns inte ens. Minna tycks över huvud taget inte ens ha haft några föräldrar. Och så litet ömhet och kärlek som finns mellan Jari och Minna i filmen - herregud, de pratar knappt med varandra! - känns det konstigt att hon inte hoppar av från deras 'turné' långt innan de förvandlas till mördare.

Troell och manusförfattaren Per Olov Enquist har gått offrens anhöriga och vänner till mötes på flera punkter. Det har delvis blivit en konstnärlig tvångströja. Scenerna före, under och strax efter morden är förvånansvärt suggestiva, med tanke på att morden sker utanför bild. Det är inte mer blod jag efterlyser, men styrkan i scenerna minskar tveklöst när offren inte har några ansikten, när de bara suddigt skymtar förbi i några sekunder.

Till bristerna i filmen hör också musiken som låter som utdrag ur någon billig skräckfilm.

Till förtjänsterna hör fotot och bildkompositionerna. Överhuvudtaget har filmen flera laddade och bra scener.

Il Capitano övertygar alltså mer i sina enskildheter än i sin helhet, filmen har flera scener som 'skakar om', men känns ändå sammantaget lite ytlig. Att den ända stundtals upplevs som stark, beror mindre på filmen i sig, än på att Åmseletragedin fortfarande finns i färskt minne."

Kommentar Svensk filmografi

Il Capitano bygger på Åmseletragedin som inträffar sommaren 1988. Juha Valjakkala mördar tre medlemmar i en helt vanlig svensk familj. Hans flickvän Marita Routalammi är med på kyrkogården, där morden sker.

I augusti samma år berättar Jan Troell att han har lösa planer på att lägga morden till grund för en film. Detta uttalar han för TT, när han har kommit till Umeå för att följa rättegången mot de finska ungdomarna.

Filmplanerna leder till en proteststorm som speglas i och underhålls av pressen. Anhöriga och vänner till mordoffren och ortsbor vill stoppa filmen. Även på andra håll i landet förekommer upprop med namnlistor och kedjebrev.

Troell förklarar sina bevekelsegrunder i ett öppet brev, men det kompakta motståndet får honom att vackla, och 1989 förekommer pressuppgifter om att projektet är nedlagt. Men året därpå är inspelningen i gång, och en månad före premiären återges följande uttalande i en artikel av Håkan Söderberg (AB 11.10.1991):

"Jag kan bara säga att jag är övertygad om att den debatt om filmen som varit hittills kommer att tystna, när filmen har haft premiär. Något annat vill jag inte prata om innan premiären, säger Jan Troell."

I filmen fick Juha Valjakkala namnet Jari, och Marita Routalammi blev Minna.

Il Capitano var Troells första spelfilm sedan Ingenjör Andrées luftfärd (1982/8).

Il Capitano har blivit rikligt prisbelönad, bland annat med en Silverbjörn vid filmfestivalen i Berlin och med en Guldbagge för årets bästa film. Svenska Filmkritikerförbundet tilldelade Il Capitano priset till 1991 års bästa film.

Sverigepremiär	1991-11-15	Sandrew	Göteborg	Sverige	109 min
	1991-11-15	Metropol	Malmö	Sverige	109 min
	1991-11-15	Sandrew 1	Stockholm	Sverige	109 min	(samt ytterligare 5 platser)
Annan visning	1991-12-06	Andorra	Helsingfors	Finland	110 min	(Premiär i Finland)
Cinemateksvisning	1995-09-09			Sverige
	1995-09-12			Sverige
TV-visning	1995-12-11	TV3		Sverige	105 min
Cinemateksvisning	1996-05-04			Sverige
	1996-05-15			Sverige
	1996-12-14		Malmö	Sverige
TV-visning	1997-04-05	TV3		Sverige	105 min
Cinemateksvisning	1998-12-10	Draken	Göteborg	Sverige
TV-visning	1999-06-11	TV4		Sverige	105 min
	1999-07-25	TV4		Sverige	105 min
Cinemateksvisning	2001-03-25	Bio Victor	Stockholm	Sverige	109 min
	2001-03-27	Sture	Stockholm	Sverige	109 min
TV-visning	2004-07-27	SVT2		Sverige	105 min
Extern biograf, Sverige	2007-01-31					30-årsretro.
Dvd-release	2008-09-24			Sverige
Utländsk biograf exkl FIAF	2013-01-14
	2015-11-04
	2017-07-28
	2017-08-06
FIAF-visning	2018-11-08					Visas under perioden 8-30/11 2018.
	2018-11-08					Visas under perioden 8-30/11 2018.
Extern biograf, Sverige	2020-04-22		Lund			Bokades för 1/4 men visningen flyttades fram till 22/4.
TV-visning	2021-07-26	SVT1		Sverige
FIAF-visning	2021-09-30			Österrike
Festivalvisning, utl	2022-07-29		Motovun	Kroatien
VOD-release	2024-04-26	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play: 30

Festivalpris	Brügge	1993		Jan Troell	(bästa regi)
	Brügge	1993		Antti Reini	(bästa skådespelare)
Golden Hugo	Chicago	1992		Maria Heiskanen	(skådespelarpriset)
Silberner Bär (Silverbjörn)	Berlin	1992		Jan Troell	(bästa regi)
Guldbagge	Stockholm	1992	Bästa film
Guldbaggenominerad	Stockholm	1992	Bästa skådespelare	Antti Reini
	Stockholm	1992	Bästa foto	Jan Troell
	Stockholm	1992	Bästa manuskript	Per Olov Enquist
Nöjesguidens Stockholmspris	Stockholm	1991
Svenska Filmkritikerförbundets pris	Göteborg	1991			(årets film)

Troells trollspegel (2008)

Il Capitano (1991)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2987

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2991

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2990

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2979

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	IL CAPITANO

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	IL CAPITANO

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	IL CAPITANO

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Il capitano. Ett filmmanuskript [av] Per Olov Enquist, Jan Troell, Göran Setterberg
Omfång	72 s. + 14 s. förord i ett ex.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Il capitano. Utkast till filmmanuskript av Per-Olov Enquist i samarbete med Jan Troell och Göran Setterberg
Omfång	77 s. + brev till läsaren 1 s. + bakgrund 16 s. Fåtal illustrationer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	"Version 2", Ett filmmanuskript [av] P.O. Enquist, Jan Troell, Göran Setterberg
Omfång	61 s. + brev 1 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	En sekund av evigheten. Ett filmmanuskript [av] Per Olov Enquist, Jan Troell, Göran Setterberg
Omfång	61 s. + citat 1 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Il capitano.
Omfång	35 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Il capitano.
Omfång	21 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Il capitano. Filmens finska dialog översatt till svenska i kronologisk ordning.
Omfång	24 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Il capitano. Film by Jan Troell. Dialogue list in English and in German.
Omfång	22 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	12
Färg papper	11
Bakombild papper	2
Dia	8
Digitala bilder	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	100 min
Dialogspråk	Finska Svenska Danska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt tilläggsmaterial
Bärare	EXTRAS

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264