Mitt Afrika (1985)

Karin Dinesen (Karen Blixen) växer upp på en gård i Danmark. Vid tjugo rs ålder blir hon kär och bestämmer sig för att emigrera till Kenya med sin blivande man. Efter en tid får hon reda på att hon smittats av syfilis. Flerfaldigt Oscarbelönad

Pressreaktion Svensk filmografi

"Meryl Streep visar intelligens och känslighet i rollen som Karen. Robert Redford som Denys har ett manligt leende och två ansiktsuttryck. Det är svårt att tro att något skulle kunnat tända mellan dessa motsatta personligheter.

Inget brinner heller i filmens enda hudnära scen som under några sekunder har Denys i horisontalläge ovanpå Karen samt två repliker. "Rör dig inte." "Jag vill röra mig." Vilket säger en del om henne men inget om någon föregiven kärlek.

På liknande vis har stora delar av "Mitt Afrika" blivit glättad verklighet. Ett plus är väl Klaus Maria Brandauer värd för sin farligt oberäknelige Bror Blixen. Och ytterligare något plus får Streeps begåvade och starkt personliga spel. Men resten?

Det är afroamerikansk showbiz. Andäktigt uppblåsta vykort från lejonens och gnuernas makligt böljande savanner. Etnografiskt intressanta bilder där den egenartade och pittoreskt utstyrda lokalbefolkningen beskrivs med vänligt överseende. Men inte mer.

Försöken att förstå är ytliga och livsperspektivet hollywoodskt. Blixen förblir fjärran. Afrika likaså." Mario Grut i Aftonbladet

""Mitt Afrika" är alltså en kärlekshistoria. Sydney Pollack berättar den helt utan humor.

I Pollacks film tar Blixen och Finch-Hatton sig själva och sin kärlek på oändligt, outtröttligt allvar. De utövar sin kärlek som om den var en religion.

Men vad Redford och Streep egentligen får ut av varandra blir aldrig riktigt klart; de tycks mer upptagna av att vörda och vårda sin kärlek än av att uppleva den.

I längden blir denna heliga, aldrig diskuterade hängivenhet rätt mastig. I en scen ska den om sin självständighet ständigt -- ständigt! -- värnande Redford hindra Streep från att laga hans skjorta. "Låt bli!", säger han, och stirrar på Streep med dramatiskt uppspärrande ögon.

En åskådare som inte är fullt så seriöst lagd som Pollack -- Streep -- Redford kan här möjligen tycka att Redford ser väl allvarligt på skjortlagning.

Pollack har inte försummat att utnyttja det faktum att Finch-Hatton var flygare. Det bästa med filmen är de vackra flygbilderna över det fantastiska afrikanska landskapet.

Så länge filmen svävar där uppe går allt bra. Det blir svårare när Pollack ska ner på jorden igen." Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter

"Sydney Pollacks film om Karen Blixens år på farmen i Kenya är vacker som en skrift på siden och gjord med stor ömsinthet och ovanliga Hollywoodambitioner; den är lätt att beundra om man undviker att mäta den med mått från Karen Blixens egen diktning.

Och varför skulle man inte det? Pollack försöker inte gestalta en svunnen värld sedd i en egenartad berättares trollspegel. Hans film är i första hand baserad på det afrikanska avsnittet ur Judith Thurman biografi och kan alltså utifrån rita upp konturerna av en kämpande kvinna och hennes kärlekar. Konturerna liknar Karen Blixens och det impressionistiska skeendet i "Den afrikanska farmen", men filmen kunde lika väl vara en romantisk fiktion om några öden under Afrikas gröna berg; den skulle inte bli sämre för det.

I några enstaka scener försöker Pollack göra klart för oss att Meryl Streeps Karen inte bara är en kvinna som trollbinder sina undflyende män, utan också en väkterska över de magiska sagornas brunnar. Men han inser snabbt sin oförmåga och drar sig tillbaka in i de smäktande musikmoln som alltför ofta skuggar hans film." Lasse Bergström i Expressen

"Denna alltför långa film (den hade med lätthet kunnat kortas med åtminstone en halvtimme) har sin enda styrka i de habilt fotograferade naturscenerierna och lär väl göra mera för Kenyas turistnäring än för Karen Blixens rykte.

Sydney Pollacks regi håller ett släpigt tempo som då och då ytterligare saktar ner när gestalterna beslutar sig för att utbyta filosofiska eller psykologiska plattytyder.

Filmen når ett slags tårarnas crescendo när Karen på en engelska med pikant dansk brytning reciterar Housmans "To an Athlete Dying Young" framför Denys öppna grav.

Hela filmen blir till slut en serie tomma bilder som gravitetiskt glider förbi; de är alldeles för vackra för att man som åskådare skall ha tråkigt men också för fattiga på dramatiskt innehåll och psykologisk trovärdighet för att göra Mitt Afrika till något mer än en påkostad Hollywoodmelodram." Carl Rudbeck i Svenska Dabladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se